Dana Sederowsky på Dunkers

På tåget, på väg till Helsingborg, läste jag Thomas Millroths intressanta artikel i Sydsenskan om Dana Sederowskys utställning på Dunkers kulturhus. Utställningen hade vernissage i gårkväll och pågår till och med den 14 maj. Idag pratar Dana om sin konst.

Min upplevelse av utställningsrummet är rymd. Kanske med anledning av den blå sms-färg som fyller det. Himmel och Hav. Som i Roger Pontares låt. Däremellan vilar Dana Sederowskys konst. Alla ord som fyller väggen, gestaltade i gigantiska trappsteg. Glasburen för skrivandet, facebookansiktet som tittar på mig från alla håll. Orden som krypteras. Allt väcker minnen, känslor, bilder. Louise Bourgeois burar som ställts ut på Louisiana dyker upp. René Magrittes svävande sten kommer fram i mig i rummet som skall få oss alla att erinra oss de tyngder vi bär på, som stenar i en ryggsäck. Stenen var lätt sa hon. Det gäller att koncentrera sig, att hålla ansiktet så stilla som möjligt. Jaha. Papiermache. Jaha. Då går vi till restaurangen.

I restaurangen är det trivsamt som det brukar. Vi pratar mycket. Men det är en annan historia.

©JANET HAAPAR

text och foto

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vem var Ignatz Anton Pilát?

Läser i SvDs understreckare idag om Manhattans gröna hjärta. Artikeln handlar om Central Park i New York och är skriven av författaren Nalle Valtiala.

Parkens träd är utvalda av landskapsarkitekten Ignatz Anton Pilát (1820 – 1870). Han skapade den enorma parken tillsammans med arkitekterna Calvert Vaux och Frederick Law Olmsted. Man skulle kunna säga att de båda sistnämnda ansvarade för strukturen medan Pilát beslutade om innehållet i den gigantiska parken som omfattar 340 hektar och är fyra km lång. Arkitektparet vann en tävling vilken gav möjlighet till parkens utformning och växtlighet. De hade 15 år på sig att färdigställa parken med 14 millioners budget.

Parken stod klar 1876. Då hade valet av trädens upphovsman dött, endast femtio år gammal, varför de båda arkitekterna hade att plantera ut det omfattande antalet träd enligt Piláts anvisningar.

I en artikel om Pilàt, New York Times från 1870, står bland annat ”In his death the City of New York loses one of her most invaluable and faithful public servants. The Central Park owes everything to his taste, skills and judgment.”

Parken lär innehålla mer än 200 trädarter och minst 270 000 träd. Valtiala beskriver parken som en Noaks ark för världens trädbestånd! Och det känns ju betryggande att en sådan finns! Särskilt glad är jag över de 350 Ginko Biloba exemplaren, mitt favoritträd.

Pilát var ett sommarbarn. Han föddes i St Agatha, Österrike, den 27 juni. Kanske är detta en del i orsaken till hans stora vurm för det gröna och växande. Han studerade botanik på universitetet i Wien. Efter en tid i Venedig flydde han, av politiska skäl, till USA 1848.

En del av Central Park, Strawberry Fields, är tillägnad John Lennon. Här finns en minnesplats för honom, skänkt av Yoko Ono, där man varje år den 8 december firar hans minne.

©janet haapar
text

Publicerat i Botaniska trädgården i Lund, GRÖN HÄLSA | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Ekvall översätter Hemingway

_DSC0940 _DSC0679

Eftersom jag inte kommer ”ut på nätet” ,av obegripliga skäl, måste jag väl skriva. Det är en artikel i SDS i dag , som intresserar mig och som jag gärna delat på facebook. Den handlar om Christian Ekvall och hans sätt att översätta sin, verkar det som, favoritförfattare Ernest Hemingway. Ekvall är nu bosatt i Malmö, efter att ha bott i Buenos Aires. Han är uppväxt på Öland. Tänker på alla facebookvänner som inte har tidningen eller går ut på sydsvenskan.se.

Det kan inte ha undgått mina vänner att jag just nu har en Hemingway-period. Fullkomligt slukar hans böcker. För tillfället ”Över floden, in i skogen.” I artikeln ser jag att jag har läst två av Ekvalls översättningar: ”Att ha och inte ha” (2013) samt ”Och solen har sin gång” (2012). De är utgivna på förlaget Bakhåll tillsammans med fyra andra: ”Den gamle och havet” (2011), ” Farväl till vapnen” (2014), ”Snön på Kilimanjaro” (2015) och ”En fest för livet” (2016). Nästa kommer 2017, det är ”Edens lustgård”.

Varför Hemingway? Det är hans levande, vackra och ibland råa språk. Det fängslar mig så till den milda grad att jag, precis som med Karen Blixens Kenya, vill se och uppleva Kuba. Ekvall har varit där. Det lär påverka hans skrivande, enligt honom själv.

©janet haapar
text
fotona tagna på Dominica 2012

Publicerat i Filosofi och Politik, Litteratur och Skrivande, Lund, Malmö | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Gustavssons ”Kuba”

fidel-castro che fidel 3

Läser den nästan 700 sidor tjocka bibeln om Kuba, Thomas Gustafssons bok: ”Kuba”, Carlssons Bokförlag. Jag har kommit till sidan 400. Boken är till större delen en historisk beskrivning av tiden före, under och efter revolutionen med kapiteltitlar som 26 juli, Grisbukten och Guantanamo Bay. Till viss del är den skriven som en reportagebok med flera spännande möten med människor på landsbygden, beskrivning av arbete på sockerplantager, Hemingways Havanna, Fredrika Bremers resa till Kuba, ingående redogörelse för cigarrtillverkning och kanske det mest spännande kapitlet, olika författares intervjuer med Fidel Castro.

Vännen Garcia Márques har skrivit: ”En natt, när han tankfullt satt och åt vaniljglass med små skedar, såg jag på honom och det slog mig hur tyngd han just då i denna stund såg ut att vara under det stora ansvar som vilar på hans axlar, att ensam hålla så många människors öde i sin hand. Jag har aldrig sett honom så långt borta från sig själv förut. Då frågade jag honom vad han allra helst skulle vilja göra, och han svarade genast utan att tänka efter: ”Bara hänga i ett gathörn någonstans.”

Boken innehåller många intressanta fotografier, många tagna av författaren.

Väl att jag har 300 sidor kvar!

©JANET HAAPAR
text
foto: Google

Publicerat i Filosofi och Politik, Litteratur och Skrivande | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Att ha och inte ha, Ernest Hemingways Kuba

Ernest Hemingway Finca und Museum in Havanna, Kuba haba26-680x340

I början av augusti 1945 hade filmen ”Att ha och inte ha” premiär i Sverige. Filmen är baserad på Ernest Hemingways roman med samma namn, vilken utkommit i svensk översättning ett år tidigare. Huvudrollerna spelades av Humphrey Bogart och Lauren Bacall. Det var den 19-åriga Lauren Bacalls första film och hon och Humphrey Bogart blev blixtförälskade under inspelningen. Strax efter det att filmen var klar, gifte de sig.

Boken skildrar på ett trovärdigt vis de fattiga, hårda och rått kriminella omständigheter som man levde under i ett litet kustsamhälle på det förrevolutionära Kuba. Boken är en roman men är samtidigt historiskt relevant. Detta gör den synnerligen intressant både litterärt och politiskt. Boken är skriven på ett för Hemingway typiskt vis, den är uppbyggd i dialogform. Detta medför att läsaren kastas direkt in i händelseförloppet som om man vore en av deltagarna i den pågående diskussionen/handlingen. Man är där helt enkelt, indragen av Hemingways språk och intensiva, spännande handling.

Innan Hemingway bosatte sig i hus på Kuba, var han boende några år i sin båt ”Pilar” som låg förtöjd i den lilla fiskebyn Cojimar på Kuba. Man kan inte låta bli att ”på ett 08-igt vis”, sagt av Ebba Witt-Brattström under Babel-intervjun om ”Århundradets kärlekssaga” med Jessika Gedin, undra över i vilken utsträckning bokens innehåll skildrar de omständigheter vilka Ernest Hemingway själv levde under på 30-talets Kuba.

Som med andra böcker jag läst av Hemingway sträckläste jag ”Att ha och inte ha”, fascinerad av hans mustiga språk, den levande skildringen av det förrevolutionära Kuba och de välsnidade karaktärerna.

©JANET HAAPAR
Text
Bilder: Google

Publicerat i Filosofi och Politik, Konst, Litteratur och Skrivande | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Och solen har sin gång

prestart hemingwaybar

Och solen har sin gång, roman av Ernest Hemingway, utkom på Bakhålls förlag 2012 i översättning av Christian Ekvall. Romanen är tidigare översatt av Olov Jonason och utgiven 1986 i reviderad upplaga. Originalets titel ”The Sun Also Rises” gavs ut 1926 och var Ernest Hemingways genombrottsroman.

New York, Paris, Pamplona, Madrid men mest Paris nattkvarter och Pamplonas tjurfäktningsarenor. Vin och absint sida upp och sida ner. Vingligt fylleprat och slagsmål lyckas på ett magiskt vis hålla läsarens nyfikenhet och intresse vid liv. Tonårsstämning med ”den förlorade generationens” grabbgäng. Förälskelsen i den alkoholiserade skönheten Brett, löper som en röd råd mellan bokens sidor. Det är hennes och Jakes förhållande som boken spinner sig kring. Och Jakes stora intresse för spännande tjurfäktning. Jake lär vara Ernest Hemingways alter ego. Och de övriga tillhör den grupp av konstnärer och författare som han umgicks med i 1920-talets Europa, ”The lost generation”. Erza Pound, Gertrude Stein, Sherwood Andersson, F Scott Fitzgerhald, Harold Loeb.

“Det var så man skulle göra. Man skickar iväg en tjej med en man. Presenterar henne för en annan som hon försvinner med. Sen åker man och hämtar tillbaka henne. Och signerar telegrammet med ”din tillgivne” Ja, det var så man gjorde”.

Det är språket. Det är Hemingways direkta, robusta, köttiga språk som griper tag i mig och får mig att suga mig fast i hans text likt en blodigel.

Ernest Hemingway, f. 1899, erhöll Nobelpriset I litteratur 1956. Under hans livstid publicerades endast sex romaner, två fackböcker och sex novellsamlingar. Eter hans död 1961 gavs ytterligare tre romaner, tre fackböcker och fyra novellsamlingar ut.

©JANET HAAPAR
Text
Foto: Google

Publicerat i Konst, Litteratur och Skrivande | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Hemingways Kuba och Vårflod

tumblr_loz8kondQo1qearaqo1_1280 hemingwaybar

När jag läste om Ernest Hemingways (1899-1961) tid på Kuba blev jag intresserad av att resa till den lilla fiskebyn Cojimar, där hans båt Pilar låg förtöjd under ett antal år. Hemingway bodde tidvis på havet utanför Cojimar, där skrev han sin välkända roman ”Den gamle och havet”.

Hemingway kom till Kuba 1928 och bodde då på olika hotell i Havanna, där fick han sina favorithak och Kuba blev en del av hans liv. Slutligen flyttade han 1939 till Villa Finca Vigia i San Fransisco de Paula, där han bodde under sin resterande livstid. Hans fru donerade huset till Kuba. Huset är idag ett museum.

Ernest Hemingway Finca und Museum in Havanna, Kuba kuba_k_03

I går körde jag till Simrishamns bibliotek och lånade ett antal böcker, skrivna av Hemingway, bland andra ”Vårflod”. Boken är ett ungdomsarbete av Hemingway och kom ut i New York redan 1925 med titeln ”The Torrents of Spring”. Inte förrän långt senare översattes den till svenska och utgavs av Bonniers 1962. Då hade redan nio andra av Hemingways böcker översatts och getts ut. Hur väljer förlag utgivningslitteratur?

Jag var helt fast i ”Vårflod”. Sträckläste den under gårdagen och läste de sista raderna idag på morgonen. Underrubriken är: ”Romantisk berättelse till minnet av en bortdöende ras”. Bokens handling utspelar sig i en liten industristad, Petoskey, i närheten av Michgansjön, USA, och slutar med att en fabriksarbetare vandrar längs ett järnvägsspår tillsammans med sin kvinna, en indianska och hennes lilla barn. Det är vinter men snön smälter. Våren är på väg. Indianskan är naken. Mannen börjar att klä av sig. Plagg efter plagg faller mellan spåren. Slutligen vandrar de sida vid sida alldeles nakna, med undantag för skorna, i riktning från staden. Bakom dem följer två indianer som plockar upp de kastade klädesplaggen, som de efter en stunds diskussion beslutar sig för att sälja i staden.

Hemingways språk är mustigt och levande. Boken är spännande och rolig, det blir många glada skratt mellan pärmarna. Olika författare blir utsatta för parodier. Hemingway skämtar glatt med allt och alla, som en strimma av ljus skiner hans egen längtan, kärlek till naturen och människorna igenom den ibland bisarra handlingen.

©JANET HAAPAR
text
foto: Google

Publicerat i Litteratur och Skrivande, Resor, Uncategorized, Ursprungsbefolkningar | Märkt , , | Lämna en kommentar