Inget nytt från Bodil, som är på väg. Till Sverige? Stockholm? Till en ny stad utan namn? Karin Boye beskriver i sin poesi vägen som livsmål och i den taoistiska idétraditionen används vägen som metafor för själva livsprocessen. Den kinesiske zenmästaren Kakuan Shien som levde på 1100-talet, gjorde illustrationer till den taoistiska uppfattningen om livsvägen. Teckningarna är baserade på gamla taoistiska bilder, vilka vanligtvis innehöll åtta stycken ”vara-på-väg-bilder”. Kakuan Shien visar i tio bilder sin tolkning av människans sökande efter mening och esoterisk kunskap, detta sökande upphör inte förrän vi uppgår i det stora mysteriet, i döden. Bilderna brukar kallas Oxdrivarbilderna och varje bild har en rubrik som motsvarar ett steg på den sökande människans utvecklingsväg.
1. Gå ut i världen och leta efter oxen
2. Finna spåren efter oxen
3. Hitta oxen!
4. Fånga oxen!
5. Tämja oxen!
6. Rida på oxen tillbaka hem
7. Glömma bort oxen under meditation
8. Både människa och oxe är bortglömda
9. Återvända till ursprunget
10. Gå till marknadsplatsen med öppet sinne
Bilderna talar om varje människas strävan efter ett autentiskt liv, ett liv där hon ges möjlighet att förverkliga sitt sanna jag. Att finna oxen och tämja honom handlar om att upptäcka livsmöjligheter och att kunna urskilja vilka som är lämpliga för den egna utvecklingen. När oxdrivaren äntligen fått oxen tam brukar han avbildas sittande på oxen samtidigt som han spelar på en flöjt. Bilden ger en känsla av närvaro och tillfredsställelse med att ha uppnått detta delmål, man vet vad man vill ägna sin livsenergi åt. Oxen går som av sig själv och oxdrivaren kan njuta av naturen i samklang med den musik som hans instrument frambringar. Kampen är över och glädjen tar vid. Den sjunde bilden, där oxen inte finns med, visar människans upplevelse av inre säkerhet antingen detta grundar sig i makt, kärlek, ideologier, natur eller samhällsengagemang. Denna säkerhet finns i relation till den yttre världen. Oxdrivaren börjar meditera för att söka Gud och finner tomheten, där han släpper allt engagemang. Oxen är glömd och även han själv är oviktig. Detta ger upplevelsen av tomhet som kan fyllas. I den nästsista bilden finns varken människa eller oxe. Oxdrivarens medvetande är höjt över mänskliga trivialiteter och i nästa bild visar sig ett träd. Oxdrivaren är på väg till marknadsplatsen, där han möter en vis man med upplyst sinne. Det finns inte längre någon skillnad mellan det profana och det mystiska, mellan tempel och marknadsstånd. När oxdrivaren frågar den vise: Vad är Buddha? svarar han: Mandelträdet som står i din trädgård.
©JANET SVENSSON
almablogg 