Kapuscinski och Malmsten

Går in på Finistére för att se om det finns några nyheter från Bodil. Nej. Fortfarande på väg. När jag tittar på hennes gamla bloggar finner jag en blogg om Kapuscinski:

 Några ord om Kapuściński från 2003
…
Det är stor brist på Ryszard Kapuscinski i världen och passar han sig inte blir bristen total.
Eftersom han på sina resor i Afrikas inre, Sydamerika, Herodotos fotspår och det före detta Sovjetunionen, utsätter sig för samma villkor som lokalbefolkningen, löper han samma risker, han vet, men det hindrar honom inte.

Där stamkrigen blossar upp och pesterna härjar, där knarklorderna och vapenhandlarna härskar – Ryszard Kapuscinski är där för att skriva om det. För att beskriva det inifrån – så här är det att vara den som är utsatt för det här.

Ingen kan beskriva hetta som Kapuscinski, den dödliga hettan och väntan i en övergiven stad i ett övergivet land, mattheten, den skoningslösa solen. Ingen som Ryszard Kapuscinski, han borde besinna att han är så få.

Det är inte bara att han gör det, att han är där, att han berättar om det – det är hur han berättar det, med vilken skönhet och litterär stil. Sorgen och humorn i samma mening, med samma ord./slut citat.

Eftersom jag upplever språkets estetik också i namn, förvånas jag över att Kapuscinskis namn är skrivet omväxlande med och utan accenter i Finistérebloggen. Accenterna förhöjer skönhetsvärdet i namnet! Jag lider av att jag i almabloggen, av tekniska skäl, inte kan placera accenterna exakt där de skall vara, utan meningslösa mellanrum. Accenterna ger namnet en poetisk touch helt enkelt.

I gårkväll läste jag en intervju med Ryszard Kapuscinski av Bill Buford. Det tog nästan trettio år innan hans första bok,  The Emperor, blev översatt till engelska. Innan boken kom ut hade Kapuscinski samlat på material från sin hemby Pinsk där han bodde tills han blev åtta år, då den polska byn blev ockuperad av Ryssland. I boken beskriver han familjens fattigdom, hur lite de åt, oftast endast en enkel pastarätt gjord på vatten och mjöl. När han var ung längtade han efter ett par skor:

I am obsessed with footwear. It was the dream of my youth always to have a pair of shoes. A shoe, you see, was a matter of prestige, of great pride.

I samband med att kriget var slut anlände Kapuscinski till Warszawa, utan mat och utan pengar. Han beskriver vandringen dit, tillsammans med andra fattiga människor på flykt, vilka alla hade överlevnad som sitt mål, sin Betlehemsstjärna. Kolakowski och andra författare var aktiviva inom motståndsrörelsen. Själv gick Kapuscinski med i kommunistpartiet och kom i hela sitt liv att kämpa verbalt för människors lika rätt till ett värdigt liv. De unga hade inga böcker, var obildade och orutinerade. Och de var mycket, mycket fattiga. Även om Kapuscinski studerade på Universitet, så påminner han om att det var under Stalins regim, med alla restriktioner som detta innebar.

Efter studierna 1955,  började han arbeta på en tidskrift för ungdomar: Sztandar Mlodych. Efter en uppseendeväckande artikel om arbetarnas villkor inom stålindustrin, blev han avskedad och straffad. Efter det att en kommission undersökt sanningshalten i vad Kapuscinski skrivit blev han, som 23-åring, belönad med The Golden Cross of Merit. Han var ung och hade just upptäckt att det inte endast var vad han skrev som var viktigt – utan även konsekvenserna av vad han skrev.        

Kort efter denna händelse började Kapuscinsky att längta ut i världen och han blev sänd till Indien som den förste utrikeskorrespondenten från Polen. Därefter blev det Pakistan, Afganistan, Kina, Japan och slutligen till Afrika och Sydamerika. The Soccer War, som utkom 1968,  innehåller ett kollage av texter vilka beskriver tillstånden i världen, utanför Polen, främst i Afrika. Africa was my youth, sade Kapuscinski.

                                                                                                                                                                                                          Det journalistiska arbetet var viktigt för Kapuscinski, ur dessa efarenhet växte hans böcker fram. Allt han skriver om är självbiografiskt och han har kommit att bli den store berättaren inom den nya genren vittneslitteratur . Han beskriver hisoriens vingslag, varhelst han möter, upplever, dem.       

Kapuscinski om vad som inte kommer med i en artikel:   It´s not the story that is not getting expressed, it´s what surrounds the story. The climate, the atmosphere of the street, the feeling of the people, the gossip from the town, the smell; the thousands, thousands elements of reality that are part of the event you read about in 600 words in your morning paper.

       

©JANET HAAPAR
foto:Google

 

Annons