Bildterapi och Symboldrama

IMG_2879I boken Bildterapi enligt Almametoden skriver jag bland annat att det fria, obundna måleriets polaritet är det bundna tematiska. Att ge ett tema till en klient har en gränssättande inverkan. Regressioner uppkommer alltid i läkande, bildterapeutiska sammanhang och om det finns det minsta tvivel hos terapeuten att inte kunna hålla klientens inre kaos, kan hon/han skapa ramar genom att ge /föreslå ett tema. I min bok Bildterapi enligt Almametoden beskriver jag mina tankar om temats karaktär och att jag, genom min erfarenhet som bildterapeut, har funnit att teman som dels är grundande, dels centrerande kan vara viktiga arbetsredskap för att bygga upp en varaktig jagstruktur/ kognitiv kapacitet, hos den jagsvage klienten. Jag tar i kapitlet Fri målning och Temamålning upp bildterapeutiskt arbete dels utifrån konkreta, dels utifrån abstrakta teman.

  

När terapeuten ger klienten ett konkret tema har det en jagstärkande, uppbyggande funktion. Vid valet av ett sådant tema kan man med fördel använda sig av en del av H. Leuners symboldramateman på grundnivån, som Huset och Berget. Leuner föreslår att terapeuten testar klientens förmåga till att visualisera genom att föreslå henne/honom att inom sig föreställa sig en blomma. Om detta test fungerar fortsätter terapeuten med att erbjuda en del konkreta teman, se Leuners bok: Symboldrama, Natur och Kultur 1984.
Det är endast dessa tre teman på symboldramagrundnivå som jag anser vara användbara i arbete med den mycket svårt kognitivt störde klienten. Dessa tre teman: blomman, huset och berget har den gemensamman nämnarna att de är dels centrerande, dels grundande, vilket har en kroppslig inverkan på bildskaparen så att hon/han fokuserar på en inre koncentration samtidigt som gestaltningsprocessen i det yttre tar form.

  
På sidan 100 i Bildterapi enligt Almametoden, beskriver jag arbetet med en kronisk schizofren patient som under lång tid varit passiv och legat i sängen med filten över huvudet. Bildterapeuten, som jag utbildat, fick i uppslag att påbörja ett motivationsarbete för att få patienten till att vilja börja i individuell bildterapi, viket han så småningom gjorde. Genom centrerande och/eller grundande teman som planet, blomma, träd, hus, berg, människa kom patienten med terapeutens hjälp att blir kommunikativ, inte endast i bilden utan även verbalt. Patienten övergick successivt från att endast måla/teckna med krita till att använda flytande temperafärg och kunde på så vis ge sina gestaltningar mera struktur och innehåll. Vid varje bildterapisession samtalade terapeuten med klienten om vad de hade gjort under ”timmen”, enligt strukturen för processanalys i almametoden. Eftersom jag kände till terapeutens realistiska sätt att måla, hade jag i handledningssituationen inför bildterapi föreslagit, att hon vid varje tillfälle också skulle göra en bild utifrån samma tema som klienten. Klientens liv blev kvalitativt, mera utåtriktat och socialt och han förändrades inte endast själv genom det bildterapeutiska arbetet, utan förändrade även sina medpatienters och personalgruppens syn/definition av honom.

  
Om man arbetar med en klient eller en grupp med mera utvecklad jagstruktur, kan man före målningsgestaltningen börja med inre bildupplevande, symboldrama, enligt H. Leuner. Det är, som i bildterapi, inte ovanligt att det under det inre dramats gång sker en åldersregression inom klienten, vilket visar sig i det inre dramat genom att klientens faktiska ålder varierar. Klienten kan under samma drama uppleva sig i flera olika åldrar och man kan ”lyfta ut” de olika upplevelserna till att gestaltas genom bildskapande/måleri för att befästa och närmare fokusera på den upplevda åldern, bearbeta det berörda traumat, i avsikt att komma till en känslomässig och intellektuell insikt.
I Bildterapi enligt Almametoden, sid 105, beskriver jag den terapeutiska processen med en svårt cancersjuk kvinna, som i sin kropp bar båda föräldrarnas cancersjukdomar och hade genomgått ett flertal operationer. När hon kom till mig hade hon metastaser i levern. Eftersom hon i bildterapin var fixerad vid upplevelsen av sin mor som svårt cancersjuk och inte hade några minnen av henne från tidig förskoleålder, när modern varit frisk, föreslog jag klienten att försöka nå dessa minnen genom symboldrama, vilket hon samtyckte till.

 

Under avspänning, i ett pre-hypnotiskt tillstånd, föreslog jag klienten att inom sig föreställa sig ett hus. Hon visualiserade ett hus med en stor trädgård. Trädgården var fylld av likdelar och kranier. Jag blev villrådig som terapeut och frågade den djupt avspända klienten vad hon ville göra. Jag vill gå till staketet där borta, svarade klienten. Hur skall du göra det? frågade jag. Jag bryter några grenar från linden som står här vid min sida och sopar en väg dit, svarade hon. Hela timmen sopade hon bort döden framför sina fötter. När tiden, för den avtalade timmen, började ta slut, föreslog jag henne att söka en plats, där hon kunde vila inom sig, varpå hon gick tillbaka till linden, satte sig med ryggen mot den och kom med sin medvetenhet så småningom tillbaka till terapirummet.
Veckan därpå fortsatte vi arbetet. Efter instruktion om avspänning, kom klienten tillbaka till sitt inre drama och tog vid där hon avslutade förra veckan. Klienten sopade vidare tills hon kom fram till staketet. När hon kom fram till staketet visade sig plötsligt en grind. Hon öppnade grinden, fann en liten trappa in i en grönskande trädgård. Hon gick in i trädgården. I samma ögonblick som hon gick in genom grinden förändrades hennes ålder. Hon blev en liten flicka på tre år, klädd i en ljusgrön klänning. På en bänk framför henne satt hennes unga mamma. Modern lyfte upp flickan i knäet. Tårarna rann på den starkt berörda klienten.
När klienten återvänt till terapirummet beskrev hon under gråt sin förvåning och tacksamhet över att ha fått tillbaka en minnesbild av sin mamma, innan denna hade insjuknat. Vid nästa session, målade hon detta möte, vilket innebar en inre försoning med modern och hela sin livshistoria. Med detta avslutades bildterapin.

 
Boken: Bildterapi enligt Almametoden,  kan beställas antingen direkt från Gunilla Bohman på Solrosens Förlag eller på adlibris.com
ISBN –nr om du vill beställa på bibliotek eller i bokhandel: 91-88362-25-6

©JANET SVENSSON

Det här inlägget postades i Bildterapi och Psykoterapi, Litteratur och Skrivande, Måleri och Skulptur, Miljö och Hälsa och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bildterapi och Symboldrama

  1. Börje Lindberg skriver:

    Mycket spännande!

    • almablogg skriver:

      Hej Börje! Trevligt att du har hittat almablogg! Ja, inre bildupplevande är mycket spännande, både som inspiration för konstnärligt skapande och som del av psykoterapeutiskt arbete.
      Hälsningar, Janet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s