TRYCK STJÄRNA

Om hon trodde att jag skulle tacka trodde hon fel, jag hade mest lust att slå till henne. Varför hade hon gjort det där – klätt upp sig, sprayat på parfym, sminkat över finnarna? Varför sa hon inte att det här är hopplöst, det är ingen idé, varför gick hon inte hem och åt en bananasplit? Rulltrappan var trasig, jag kunde inte låta bli att titta på henne, den tjocka, jag var tvungen att se hur hon skulle ta sig uppför trapporna, tre, fyra gånger så tung som jag, Så jävla jobbigt, så jävla tungt. Nu fastnar hon i spärren, tänkte jag.

  
Folk som skyller ifrån sig, jag kräks på dom. Kräks kräks kräks. Det man gör det gör man.

  
I Bodil Malmstens bok: För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA, är det tänkt att läsaren skall följa fem olika personers tankar i deras vardag. Idén är bra, men det fungerar inte i praktiken eftersom alla fem personerna har samma språkliga uttryckssätt: Bodil Malmstens. Hennes typiska bloggspråkbruk med repetitioner, korta satser för att understryka det nyss sagda och en slags tillmötesgående beskäftighet som i kapitlet Edvard:
Vi var inte homosexuella som Turing, det var bara så. Hade Ivan velat det så hade jag gjort honom till viljes. Hade det varit viktigt för honom så hade jag blundat och tänkt på fosterlandet – blunda och tänk på fosterlandet, det var Ivans typ av skämt. Halvkul.

  
Alla fem personerna i Bodils bok kan vara personlighetsdrag hos en och samma person, det går en röd tråd av Bodil Malmstenkaraktär genom dem alla. En trotsig och irriterad del som spottar och fräser, svär och är allmänt gnällig. Jag saknar handling och kan inte riktigt begripa meningen med boken mer än att den ger uttryck för ett missnöje som ofta känns som en tonårings, och det blir lite tjatigt i längden:
Tre miljarder av jordens befolkning lever på två dollar om dagen. Fy fan för helvete vad trist.

 
Kanske hade jag för stora förväntningar när jag öppnade boken igår? Ja, jag hade andra förväntningar på Bodils språk, jag saknar nyanser, intressanta händelser och livspuls i den här boken. Tyvärr!

©JANET SVENSSON

Det här inlägget postades i Litteratur och Skrivande och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s