I dagens SDS finns några intressanta artiklar av Lisa Kirsebom som belyser begreppet epigenetik. Epigenetik innebär en särskild form av cellminne. Enligt forskare Sture Forsén, som leder Pufendorfinstitutet i Lund, vilket driver epigenetisk forskning, hör epigenetik inte enbart samman med biomedicin, utan även med psykosociala, juridiska och etiska frågor. Det handlar med andra ord om vår moral, vilka val vi gör, vad vi äter, hur stresståliga vi är. Ja allt som en människa upplever, även i moderlivet, verkar stå i en dynamisk process med våra celler, vilka påverkas och minns allt som är upplevt och tänkt av en och samma individ.
Pufendorfinstitutet är uppkallat efter Samuel von Pufendorf, 1632-1694, tysk jurist och historiker som 1668 blev professor på det nyetablerade Universitetet i Lund.
Redan de gamla grekerna var intresserade av epigenetik. När jag slår i min Oxford Minidictionary: grekiska-engelska, får jag veta att epi betyder on, during, vilket utifrån mitt sätt att begripa är en komplicerad information, som har både med ett tillägg att göra samtidigt som den sker över tid. Tiden har tydligen en specifik betydelse inom epigenetiken. Själv associerar jag till den bildterapeutiska process som jag sett så många klienter genomgå i den form av psykoterapi som jag arbetar utifrån (och har skapat en metod för), då själva psykets upplevelser materialiseras genom bildskapande. Den process av bilder som en klient presenterar gör det möjligt att följa en psykisk utveckling, där något nytt tillförs den första bildens innehåll, samtidigt som nya upplevelser skapas och ges uttryck för. Ibland kan dessa nya upplevelser innehålla gamla, tidigare glömda minnesfragment, vilka är betydelsefulla för klienten fortsatta utveckling. I den bildterapeutiska processen flätas således olika tidsaspekter samman: dåtid, nutid och framtid, se Janet Svensson: Bildterapi enligt Almametoden, Solrosens Förlag 2002.
När jag söker på epigenetik på Google finner jag att Aristoteles (384–322 f. Kr.) menar att epigenes har att göra med hur en enskild organism utvecklar strukturer från något ostrukturerat, ungefär som den psykiska utvecklingen hos ett litet barn – eller hos en tidigt störd klient, vilken genom psykiatrisk behandling kan utveckla jagstrukturer för att kunna leva ett självständigt liv. Aristoteles idéer mötte motstånd eftersom man genom denna hypotes måste räkna med att vi människor inte föds med en genetisk kod för hur vi kommer att utvecklas, utan snarare att vi är genetiskt utrustade med vissa förutsättningar för utveckling, vilka är påverkbara av den sociala miljö, i vilken vi växer upp och vistas i under livet. Epigenetik som disciplin hjälper till att belysa det komplicerade skeende som innebär hur arv och miljö samverkar.
Vissa forskningsresultat pekar mot att läkemedel, p.g.a. epigenetiska fenomen, kan ha effekt även efter det att patienten har slutat att medicinera. Om det verkligen är så måste vi inse hur allting inverkar i våra liv, hur betydelsefullt det är med giftfri miljö för vår hälsa, hur viktigt det är med rätt pedagogik för barns intellektuella och sociala utveckling. Genom denna forskning kommer vi troligtvis på sikt att utöka vår kunskap om stamcellernas funktioner, vilket kan medföra betydande framsteg för bland annat åldringsvård och cancervård.
©JANET SVENSSON
almablogg 