Det gick väldigt fort. Klockan närmade sig halv elva på kvällen när jag gick ut med hunden. På vissa ställen var det glashalt och det var inte grusat på vägen i backen. Jag gick med små, små geishasteg för att inte falla mot isen, likväl började jag kana på den hala asfalten och flög med baken mot isgatan. I den vänstra handen höll jag hundens koppel. Fortfarande med kopplet hårt slutet i handen tog jag tag i hunden tvärs över ryggen. Han lindrade slaget så att det inte kändes någonting varken i rygg eller ben. Tack Axxe. I morgon skall jag köpa broddar!
©JANET SVENSSON
almablogg 