Karrak och al-Fayyum

Den sibiriska vinterns isande vindar letar sig in i gårdshuset genom springor i det åldriga trägolvet, genom dörr- och fönsterspringor. Väggarna är oisolerade och kalla men elementen håller en mild värme och i kakelugnens öppning sprakar den livgivande brasan. Ute forsar vattenkaskader över de isiga pirarna, vattnet är mörkt och gastkramande, de vilda vågorna har brutit upp de första försöken till isbildning och landskapet avvaktar den kommande dagen. Där uppe under de antracitgrå molnmassornas tyngd svävar måsarna planlöst. I gårdens vårdträd, ett Williamspäronträd, hänger och slänger talgkulorna som noter till vindarnas orkester. Det är vinter på Baskemölla.

   
Jag sitter i morgonrummet med utsikt över naturens iskalla skådespel, läser Sydsvenskan och stannar upp inför en researtikel om Kirgizistan. Bilderna fångar mig med sin närvaro. När är reportaget gjort, undrar jag, eftersom fotografierna ser ut att vara tagna en svensk sensommardag och varje dag här är präglad av kalla temperaturer. När jag tittar på Sydsvenskans grafik över väderlek finns inte Kirgizistan med, eftersom grafiken endast omfattar Europa. Under Världen i morgon finns tre minustecken: -8 grader för Chicago och Montreal och -1 grad för New York. Vart har Bisjkek (huvudstad i Kirgizistan) och Moskva tagit vägen på Sydsvenskans sammanställning av världens temperaturer? Kan man stå ute på fältet i skjortärmar i dag i Kirgizistan? Nåväl, jag vill inte gnälla, det är endast mitt eviga behov av nyanserad information som gör sig gällande.

  
I själva verket tilltalar artikeln av Kalle Knivilä mig verkligen, sättet att presentera ett land genom att fokusera på olika människors arbetsdagar, deras vardagsverklighet, omsorg, sammanhang och val känns meningsfullt, engagerar mig som läsare till att jämföra med min egen livssituation, får mig plötsligt att uppleva att jag får ny kunskap om livsvillkoren i ett av världens mindre länder. Och det är spännande. Fotografierna av Johan Bävman är alla porträtt av människor i arbetssituationer, de visar osentimentala närbilder av vardagsliv som ger ett osminkat och varmt intryck.

 
Särskilt tycker jag om bilden av Ajbek Chamidov från byn Karrak. Han står med ett knippe torkade majsstjälkar på ryggen, vilka han har samlat in på familjens åker. Majsstjälkarna skall användas till att värma upp det hus som han, tillsammans med sin familj, bor i. Hans familj består av föräldrarna, hustrun och sonen, brodern och en av systrarna. Den andra systern har nyss gift sig och flyttat hemifrån.

 
Mina tankar går till en snarlik bild som jag själv tog under en resa till Egypten i slutet av 2006. Bilden föreställer en ung man som bär nyskördat grönt foder till sina vattenbufflar eller kameler, under armen. Bilden togs i al-Fayyum, inte långt från Kairo.

©JANET SVENSSON
    TEXT OCH BILD

Detta inlägg publicerades i Arkitektur och Trädgård, Foto, Litteratur och Skrivande, Resor och märktes , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s