Debatten angående riksdagens beslut den 11 mars 2010 om att Turkiet är skyldig till folkmord på armenierna 1915 har inte följts upp av någon saklig debatt i svensk massmedia. Det verkar ligga en okunnighetens grå dimma över beslutet. När Carl Bildt uttalade sig tvärt och tydligt att han inte ville ta ställning men ansåg att det inte är riksdagens sak att döma i denna fråga följdes inte denna politiska brasklapp av historiska fakta eller motiverande offentlig diskussion, vilka gjorde det möjligt för svensken i gemen att begripa detta ställningstagande. De flesta som jag samtalat med verkar ha tillit till riksdagens beslut och någon historisk insikt som gjort det möjligt att ifrågasätta beslutet verkar folk i allmänhet inte ha. Man informeras i massmedia om personliga livsöden där släktens blodiga, tragiska historia är levande minnen hos inflyttade till Sverige, vilka känner sig upprättade av riksdagens beslut. Detta kan man lätt känna empati för.
Under BRÄNNPUNKT i gårdagens SvD ger Elisabeth Özdalga, föreståndare för Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul, en del historiska fakta som är viktiga utgångspunkter för en vidare diskussion om riksdagens beslut. I Turkiet pågick 1915 krig i både den östra och den västra delen. I den västra delen av Turkiet stupade 300.000 turkiska soldater medan i den östra delen dödades, enligt turkiska myndigheter, 300.000 armenier. Denna siffra är motsagd av armenierna, vilka anser att 1,5 miljoner armenier dödats. Den holländske historikern Erik Zurcher anger att mellan 600.000 och 800.000 armenier dödats.
Mycket av dokumentationen från dessa krig har förstörts, varför det är svårt för historiker att bena upp de tragiska omständigheter som ledde till denna historiska katastrof. Turkiet har under åren därefter inte velat föra det inträffade på tal, vilket har bidragit till svårigheter för historiker att bedöma vilka som bar skulden till det inträffade.
Elizabeth Özdalga ställer med rätta frågan om svenska riksdagens beslut kan påskynda att Turkiet befattar sig med sin historiska verklighet. Hon understryker att Turkiet idag leds av en regering, vilken mer än tidigare, försöker närma sig både den egna kurdiska minoritetsproblematiken och öppna för relationer till grannländer som Armenien. Den svenska riksdagens ställningstagande har minskat förtroendet från Turkiets sida gentemot Sverige, vilket resulterat i att Turkiet dragit tillbaka en diplomatisk förbindelse och ställt in ett planerat Sverigebesök av den turkiske premiärministern Recep Tayyip Erdogan. Kanske har även relationerna till EU blivit nedkylda på grund av det inträffade. Sveriges ambassadör i Turkiet, Christer Asp, har meddelat turkiska UD att utrikespolitiskt står regeringen, med Carl Bildt som utrikesminister i spetsen, fast i sitt beslut att ifrågasätta riksdagens ställningstagande. Beslutet är vacklande även inom riksdagen, det togs med endast en rösts övervikt.
©JANET SVENSSON
TEXT OCH FOTO
almablogg 