Rosor igen!

Portlandicarosor är en förhållandevis okänd grupp, vilka är nära släkt med Damascenarosorna. När jag anlade min rosenträdgård i början av 1995 hade Cedergren i Råå fem portlandicor i sitt sortiment, varav jag planterade fyra på Almagården. Två har överlevt de Österlenska bistra vintrarna varför man kan rekommendera dem. Jolande dÁragon är planterad som solitär i örtagården intill havet och idag har hon slagit ut sina första blommor som doftar starkt och syrligt. Den andra portlandican, Jaques de Cartiere, finns i Rosenträdgården och bär på sina raka stjälkar ytterst välformade dubbla rosor, också de väldoftande. Portlanicorna kan, om man pratar mycket med dem, ger dem lite extra näring och vatten, blomma igen i slutet av sommaren.

 
Längs det låga ljusblå staketet utmed Denkers backe har vresroshäcken börjat blomma. Inne i trädgården, invid kullerstensmuren, står den vackraste vresrosen av alla, Roseraie de l´Hay, och kikar ut över muren just där min hund, Axxe, brukade hoppa över, när han tyckte att matte hade varit upptagen för länge, och han ville ut i friheten en stund.

 
Utåt havet till, I den vita halvmånen, står Madame Hardy med fasta vita knoppar, men i Rosenträdgården har hon redan slagit ut flera av sina vackra isvita blommor. Vid sidan om henne i den vita halvmånen finns Almagårdens enda Austinros, White Castle, som börjat öppna upp sina rosa knoppar till att bli vita pärlemorskimrande smycken.

 
I Rosenträdgården har York and Landcaster, Rosa Dumetorum och  Sissinghurst Castle slagit ut sina första blommor. Den sistnämnda rosen kommer från den slottsträdgård där Sissinghurst Castle hittades. Just när jag skall fotografera henne kommer min dotter med barnen förbi, vi samtalar en stund och jag bryter av rosen till henne, varför bilden får komma i morgon, då säkert flera av de rosor som nu står i knopp är utslagna. På Sissinghurst bodde Vita Sackville-West tillsammans med Harold Nicolson. Tillsammans skapade de ett mästerverk i trädgårdskonst, min vita halvmåne är inspirerad av Vitas vita trädgård, där hon inom sig, när hon skapade den, såg vita ugglor flyga i skymningen. I sin dikt The Garden, skriver Vita:

 
Du drömde oss, vi gjorde drömmen sann.
Din var visionen, verkliga vi står.
Man sås, och lydigt växer man,
men i din sådd finns mer än du fann
och något, inte vi, gav det som återstår.

IMG_4636   IMG_4616   IMG_4635   IMG_4623   IMG_4618

©JANET SVENSSON
TEXT OCH FOTO

Det här inlägget postades i Arkitektur och Trädgård, Personlig vardag och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s