Rosenträdgårdens Henri Martin blommar överväldigande med sina alizarin crimsonröda blommor vid sidan om Fritz Nobis, Souvenir de la Malmaison, Jacques Cartier och Tuscany. I södra hörnet av Rosenträdgården står en spännande profil: Chapeau de Napoleon, vars knoppar är starkt mossiga och omgivna av krusade foderblad som bildar en trekant. Av detta utseende har han fått sitt namn: Napoleons hatt. Rosen upptäcktes i en slottsruin i Freiburg omkring 1825 och är inte någon mossros, fast att man kunde tro så, utan en ren centifoliaros, enligt Cedergren. Med sitt särpräglade utseende ger han Rosenträdgården ytterligare en variation av de gamla, fina rossorter som är väldoftande och vackra men endast blommar en gång men då över alla breddar. Invid Napoleons hatt står ett självsått rosenbuskage med grålila öppna, flata blommor. Var kommer de ifrån? De måste vara en blandning av några rosor som jag inte vet om. Den ros som kommer närmast i utseende är Cardinal de Richelieu som slog ut sin första ros i går. Kardinalen är placerad i pergolarabatten, långt ifrån Rosenträdgården. Några rotskott är inte upphov till dessa enastående rosor.
I trädgårdens östra hörn blommar en Madame Isaac Pereire med sina stora hängande blommor invid pimpinellan Stanwell Perpetual och den snart utblommade rugosan Roseraie de l´Hay. Härifrån är utsikten mot Stenshuvud som vackrast. In mot trädgården sprider de nyblommande rosbuskarna charm och väldoft. Klättrarna har börjat komma med sina första blommor och hänger lustfyllt över stenmur och armeringsjärn. Veilchenblau, White Dorothy och Rosa major. I pergolan svingar sig en slöja av Amethyste, de andra klängrosorna har inte börjat blomma ännu.
Ännu en raritet äger Almagården. Det är den gröna rosen Rosa viridiflora som fortfarande står med sina gröna blommor hårt hopknipna. Invid kinesiska torget blommar Ilse Krohn Superior i överflöd!
©JANET SVENSSON
TEXT OCH FOTO
almablogg 