I dag har nobelpriset delats ut och Mario Vargas Llosa har tagit emot sin medalj och sitt diplom ur kungens hand. Från P1 rapporterades att prinsessan Victoria var iklädd guldskimrande lång klänning och drottningen mörkgrön, prinsessan Madeleine var inte närvarande men vår nye prins Daniel satt stilla i sin gyllene stol bakom sin gemål. I SDS har jag sett bordsplaceringarna vid den efterkommande festmåltiden, och vet därför att även prins Carl Philip fanns närvarande, placerad i närheten av Konstantin Novoselov, som fick halva fysikpriset, och Christopher Pissarides som erhöll en tredjedel av ekonomipriset. Det skulle vara trevligt att tjuvlyssna till deras konversationer. Vad samtalar de med varandra om? Talar kungen om fredspristagaren Xiaobo som inte, eller någon annan av hans familj, fick komma till den dukade festen, eller samtalarhan med sina bordsgrannar om Kinas reaktioner på priset eller blir det samtal om senaste älgjakten, konversation om innehållet i menyn? Bröllopet mellan prinsessan Viktoria och prins Daniel kommer förstås på tal igen…Klockan är 19.00 och nu tågar de in , nu höjer de en skål för kungen och Nobel och själv ser jag fram emot att om några minuter lyssna till Magnus Bergs radioteaterföreställning av Mario Varjas Llosas Tant Julia och författaren med Amanda Oms i rollen som Julia.
Det blev en lyckad föreställning. Jag imponerades av Magnus Bergs regi, alla skådespelarna var inlevelsefulla och energiskt engagerande, bakgrundsljuden fungerade, musiken var väl genomtänkt. Genast tänkte jag att jag måste ta reda på när Vargas Llosa skev den här boken, den måste vara tidig, det kändes som att bli förflyttad till början av -60-talet eller till och med -50-talet. Det var tonårsstämning och fnitter hos kvinnorna och männen gav uttryck för omnipotenta konstnärsideal, det var lättsamt och oskyldigt samtidigt som könsrollerna var barbiedocksanpassade och sterotypa. Ett flor av flickboksromantik och rosendoft och kyssar i biomörker skildrade Vagas Llosas, då 18 år, självupplevda romantiska förälskelse i sin kusin Julia, 33 år, en tvivelaktig skildring sett ur svenskt perspektiv. Representerade Julia verkligen en generell Latinamerikansk kvinnobild? Jag har svårt att tro det.
Mario Vargas Llosa gifte sig med sin kusin Julia Urquido 1955 och skildes från henne 1964. Tillsammans var de bosatta i Paris, där han på allvar påbörjade sitt författarskap. I sina memoarer, Lo que Varguitas no dijo (Vad lilla Vargas inte sa), vilka utkom 1977, beskrev Julia sin betydelse för Marios utveckling till författare, en inverkan som han, enligt henne, i många avseenden förringat och bagatelliserat. Under Paristiden träffade Mario en annan kusin, Patricia Llosa, som också figurerar i Tant Julia och författaren, de gifte sig 1965 och lever fortfarande tillsammans.
Bilden av Mario Vargas Llosa är hämtad på Wikipedia.
©JANET SVENSSON
almablogg 