Juldagen

      

Horisontlinjens gråbleka rand markerar var havet tar vid och molntäcket slutar. Det är ett blekt gråljus ute, gråskalan bryts av havets stilla gröngrå ton. Havet är på väg att lägga sig nu, det har stillat sig. Ismassorna vilar snöhöljda fram till hamnens öppning. Inga rasande vågor idag, Ingen meterhög kamp över den östliga armen längst ut mot det öppna havet, endast ett och annat trotsigt stänk som söker sig upp mot pirens stenkant. Stenarna blänker inte vattenstinna som i går, nej idag har den vita slöjan dragit sitt flor över även denna del av hamnens konstruktion. Den sista stenarmen är frusen, vitblänkande i gråljuset. Och ut mot havet till vajar isdjuret, som sakta kryper allt längre ut mot horisontlinjen, och betvingar rörelsen, betvingar livet. 

©JANET SVENSSON

TEXT OCH FOTO

Det här inlägget postades i Foto, Personlig vardag och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s