Arnljot

Arnljot är en opera av Wilhelm Peterson-Berger. P2 gav igår musikscener ur operan. En mycket kort första scen och en betydligt längre andra scen.  Den tredje scenen var om möjligt kortare än den första. Operan uruppfördes för 100 år sedan, tre år efter Våroffer. Visserligen presenterades operan före föreställningen, men jag hade gärna sett att radiopublikens förberedelse inför ett så okänt verk fått mera tid.

Verket uppfördes senast på 60-talet. Den här inspelning gjordes i samband med operans uppförande den 17 december i år med musik av Kungliga Hovkapellet, den framfördes då i sin orginaluppsättning.  Kanske tar det ytterligare femtio år innan operan sätts upp igen?

Som radiolyssnare måste man själv stå för föreställningens scenografi, dräkter och ljus men å andra sidan blir röster och musik dominerande och får all koncentration. Denna begränsning kan öka känsligheten för musikupplevelsen.

Handlingen utspelar sig i naturen. Året är 1025 och Arnljot återvänder till Jämtland efter att ha mördat sin älskade Gunhilds käresta. Han döms att bli fredlös och beger sig mot Norge för att söka tjänst hos kung Olav. Musiken är stark och naturromantisk, man upplever verkligen den svenska urskogen, bergslandskap och frihet. Vi får höra en sameflicka, Vaino, samtala med en nojd, en samisk trollkarl, som vill ha hjälp av flickan med att röja var den skatt som Arnljot har gömt finns. Det kommer ytterligare två laglösa till Arnljot vilka berättar att de är på väg till kung Olav för att sälla sig till hans följe. Detta har även Arnljot för avsikt att göra. Han möter Gunhild som har sin son med. Sonen är hans värsta fiende eftersom han enligt sed skall döda Arnljot som hämnd för fadersmordet. Musiken är magisk, man känner att allt utspelar sig ute i Guds fria natur och upplever det psykologiska spelet mellan de involverade.  Flickan förälskar sig i Arnljot och vill tjäna honom, vilket hon gör med risk för sitt liv när nojden försätter Arnljot i psykisk trance för att få honom att tala mer om skatten, vilket han gör men sameflickan hindrar nojden från att ta den. Det är hon som är den mest framträdande i föreställningen, hennes röst är nyancerad och kraftfull. Min sameflicka är klädd i en ljusbrun mockaklänning som går precis över hennes knän så att de starka benen syns. Hon har halvlånga tunna skinnstövlar som slutar vid vaderna. Nojden har hellånga skinnkläder med mycket fransar, han bär hängande ringar och benbitar, djurtänder och andra kultföremål i sin klädedräkt och runt halsen. Arnljot är klädd i en grön dräkt av tunt ylletyg med grå detaljer och mörkgrå läderstövlar. Gunhild har en rödbrun lång klänning med hellång ärm. Jag vill gärna se föreställningen i verkligheten!

Efter att ha gått in på Sommarhagens hemsida, ser jag att detta är fullt möjligt i teaterform. Sommarhagen var Wilhelm Peterson-Bergers sommarhus som nu är ett kulturhus beläget på Frösön. Därhar man om somrarna program i Wilhelm Peterson-Bergers anda.

Fotot är hämtat från Wikipedia

©JANET SVENSSON

TEXTOCH FOTO

Detta inlägg publicerades i Opera och Teater och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s