När jag satt och åt frukost i Fort de France, Martinique på avresedagen kom en ung kvinna och satte sig vid mitt bord. Jag är ovan att fotografera modell men kunde inte låta bli att ta en bild av henne när hon bläddrade i dagstidningen. Hon gav mig sin webbadress och sade: priset för frihet är kärlek. Ja, efter några veckor bland afrikanska slavars anförvanter, rastafari, karibindianer och kreolska ättlingar slog orden an en sträng inom mig. Alla dessa olika människor visade mig en öppenhet som man sällan möter i Sverige. Kanske är det klimatet. Det är onekligen enklare att känna sig tillfreds när huden njuter av ljumma vindar, havet inbjuder till bad och man kan vandra i det oändliga i en fantastiskt rik natur fylld av porlande friskt vatten i överflöd. Man behöver inte försvara sig. Man behöver inga motargument. Ännu. Ännu är naturen jungfruligt ung och oförstörd på Dominica. Många människor lever av vad naturen ger, odlar sina grönsaker, sin frukt, säljer på marknaden, tillverkar välgörande oljor, hälsodrycker, teer, säljer av vad som blir över när en del av produktionen är utbytt mot vad som man istället behöver. Kanske kan jag tyckas romantisk, men det är faktiskt så att det är en oerhörd frihet på Dominica. Inte en materiell frihet men en frihet som har med tillhörighet till jorden, sinnesupplevelser och känslan av liv att göra.
©JANET SVENSSON
TEXT OCH BILD
almablogg 