Har just lyssnat på Tendens, P1, där Anna-Brita Lindqvist samtalade med Tomas Löfström om resande och längtan, en del sades om skillnaden mellan turistresan och den personligt arrangerade resan. Tomas bild av sig själv i trängseln av människor en kväll i en mörk medina, upplevelsen av att sammansmälta med människorna där blev viktig. I beskrivningarna av sina resor betonar Tomas möjligheten av att skapa ett förhållande till omvärlden, att resa för att finna något där utanför sig själv.
Medan Tomas reser ut, reser Jan-Henrik Swahn in. Har just läst hans senaste roman: Mitt liv som roman, där han bland annat skriver om sina nattliga vandringar i Stockholm: Ett fyllo mätte mig med blicken och nickade igenkännande. Det fick han gärna göra. Jag kände inget självförakt, bara stolthet. Jag var en vandrare. Jag hade gått på utsidan i alla år men nu hade jag hittat in. Kom att tänka på när jag var på Apoteket för några veckor sedan för att köpa kolesterolsänkande medicin och fick veta att den kostade 800:-. ”Nej tack”, sade jag, ”jag skall nog börja med en fruktdiet istället”. När jag stod vid kassan och betalade en tub tandkräm kom en kvinna fram till mig. Hon doftade alkohol ur den tandfattiga munnen. ”Jag har varit hos doktorn”, sade hon. ”Jasså,” svarade jag ”hade du råd till det?” ”Ja, banken ligger vid sidan om.” svarade hon. Vi gick skrattande ut från Apoteket och när hon böjde sig för att ta med kassarna med tomflaskor och burkar som hon ställt innanför Apoteksdörrarna, undrade jag: ”Skall jag hjälpa dig att bära?” ”Nej,” svarade hon ”Pojkarna står här utanför.” Vi gick ut och där stod A-lagkillarna och väntade. Vi skrattade fortfarande när vi vinkade till varandra och sade ”Hej, hej!”
Människor är människor. Väldigt lite skiljer oss åt, endast förtecken som kultur, ekonomiska system, politiska grundförutsättningar skiljer människors vardag. Och åsikter. Åsikter om hur vår jord och dess resurser skall tas tillvara. För mig blir detta mer och mer betydelsefullt. Kärnan av religiös moral och etik finns för mig i detta: hur skall vi förvalta jordens resurser väl.
När jag läste Jan-Henriks bok kände jag mig bekräftad och glad. Erinrade mig den där Raleighcykeln som jag transporterade från Köpenhamn och som sedan blev stulen. Bilderna i språket: …en kackerlacka föll handlöst mot golvet. Jag flög upp, den hade landat på mina jeans och krupit in i ett av mina byxben. Jag gick fram till fönstret och öppnade det för att få luft. Nere på torget gick ett omslingrat par förbi.. Dofterna, ljuden. Och jag fick många härliga, förlösande skratt under tiden som jag läste! Verkligheten får vara som den är, livet, drömmarna finns kvar.
©JANET SVENSSON
TEXT OCH FOTO
