Uppfylld av filmerna som jag just sett på Kino, först tre kortfilmer med samlingsnamnet Black panter x 3 som visserligen var historiskt intressanta men som hade alltför dålig både ljud och ibland också bildkvalitet för att kännas tillräckligt motiverande. Trots detta var det spännande att lyssna på medlemmar från Black Panter partiet, som i en av filmerna framträdde med allt sitt karismatiska engagemang, som Stokley Carmichael och Bobby Seale. Det var en kort paus innan nästa film Black Power Mixtape 1967-1975 visades. Filmen, som var gjord av Göran Hugo Olsson, var av betydligt bättre kvalitet med vissa delar i retur bland annat Stokley Carmichaels tal på ett protestmöte mot fängslandet av Huey P Newton. Carmichael var spännande att lyssna på, orden flöt som ett vattenfall ur munnen på honom och själv agerade han med hela kroppen. Ljuvligt. Reportrarna från svensk television kände man genast igen och jag gungade som åskådare mellan erinnringar av -68Sverige med kvinnofrigörelse, FNL-rörelse och demonstrationer, mitt eget kommunalpolitiska engagemang och kanske framför allt hoppet, tilltron till att samhällsförändringar var möjliga.
Jag blev otroligt berörd av att få se och lyssna på Angela Davis igen, höra Martin Luther King tala och lät mig dras med av de socialrealistiska filmsekvenserna som skildrade BlackPower rörelsens bakgrund och till stor del tragiska historiska verklighet.
Bild från Wikipedia.
©JANET SVENSSON
almablogg 
