Empati och känsla

Handlingen är större än känslan är rubriken på dagens, 2011-08-14, understreckare i SvD, författad av Merete Mazzarella, professor em i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. Jag känner mig genast lite omskakad över detta luddiga påstående. Vad menas? Känslan är en av våra medvetandefunktioner medan en handling inte är en funktion, det är ett genomförande av en, i bästa fall, medveten tankemässig, eller känslomässig process. En handling kan dessutom vara direkt impulsstyrd, ha sitt ursprung i ett kreativt komplex eller vara uttryck för irrationellt beteende, sexuellt eller aggressivt. Hur kan man jämföra dessa olika sätt för mänskligt upplevande? Och dessutom anse att den ene är större än den andre?

Artikeln handlar om begreppet empati och dess innehållsmässiga betydelse och förankring i verkligheten. Mazzarella beskriver redan i andra stycket sin intensiva olust inför ordet som hon börjar med att definiera enligt Ulla Holm: ” att fånga upp en annan människas känslor och att vägledas av denna förståelse i kontakten med den andra”. Empati har med inlevelse i en annan människas livssituation att göra. Begreppet är synnerligen användbart inom psykoterapi, bildterapi och allt mellanmänskligt samspel där vi som auktoriteter förväntas ge en professionell psykologisk behandling. I ett vardagssammanhang är förmågan till empati det kärlekskitt som får människor att begripa och förstå varandras tillkortakommanden och finnas närvarande i varandras upplevelser av sorg, förtvivlan eller andra mänskliga tillstånd.

Mazzarella menar att vi inte ska känna sympati inför varandras känslor, detta skulle innebär att vi delar varandras känslor. Inlevelse är inte nödvändigtvis att dela känsloupplevelser men sympati inför en annan människas situation innehåller empati, så som jag tänker. Klart att vi ska känna sympati i förhållande till varandras livsupplevelser. Jag uppfattar att författaren inte särskiljer orden förstå och begripa utan talar genomgående i artikeln om att förstå vad andra känner. Man kan förstå en medmänniska ur ett känslomässigt perspektiv men att begripa samma tillstånd kräver en kognitiv process där man verkligen psykologiskt begriper den andres tillstånd, handlingsmönster. Att begripa är förknippat med tankefunktionen medan begreppet förstå är mera en känslomässig upplevelse, så som jag tänker.

Om incidenten på flygplanet där Mazzarella, med ont knä, av den ena flygvärdinnan blir klappad på axeln och av den andre får en stödjande fotpall, har varit utgångspunkten för påståendet att handling visar på mera empati än känsla, vill jag anföra följande: båda flygvärdinnorna visade empati men den andre hade dessutom en förmåga att göra tillståndet till ett problem som krävde att hon begrep situationen för att kunna ingripa med en åtgärd som förbättrade upplevelsen av smärta för patienten. Den första flygvärdinnan tänkte inte, hon närmade sig patienten utifrån sin känslofunktion men detta betydde nödvändigtvis inte att hon inte kände empati. Vad som blev tydligt var att känslofunktionen var mera utvecklad än tankefunktionen hos den första flygvärdinnan. Detta kan man inte värdera, inte heller Mazzarella själv verkade ha tänkt tanken att det skulle underlätta med en fotpall i det tillstånd som hon befann sig i.

Ja, så fortsätter Mazzarella med skådespelares inlevelse i sina roller, ungefär som om alla skådespelare använder sig av samma teknik. För Stanislavski var inlevelsen viktig i teaterarbete och skådespelaren fann i sitt förberedande rollarbete parallellsituationer till sitt eget liv som gav energi till rollkaraktären medan Brechts hållning i relation till arbetet på scenen var annorlunda. 

Slutet av artikeln belyses stress som orsak till att samhället inte längre tolererar sorg som varar mer än några veckor. Detta faktum kan nog inte hastigt avhandlas på några rader, det kan i bästa fall vara uppslag till en ny understreckare.    

©JANET SVENSSON

TEXT

Det här inlägget postades i Bildterapi och Psykoterapi, Litteratur och Skrivande, Resor och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Empati och känsla

  1. Ulla-Britt Einar skriver:

    Hej Janet!

    Försökte meila till dig i går men meilet kom nog inte fram. Så jag gick in på din blogg. Blev imponerad över det du skriver. Av din kunskap och över din energi.

    Har tänkt på dig och hur du har det på alla ställen du vistas. Själv är jag ju rotad här och det är okej. Sommaren var fin och nu stundar hösten vilket ger blandade känslor. Mörkret du vet är inte så roligt. Men mår i alla fall bra och är fullt verksam med min slyröjning och annat ”jordbruksaarbete”. Tyvärr har sorken visat alltför stort intresse för mina morötter som jag då tog upp ur landet. Intresset är nu överflyttat till rödbetorna. Men jag fick mycke fin potatis.

    Skicka några rader när du får tid och lust.

    Kram Ulla-Britt

  2. Vicki skriver:

    Hats off to wohever wrote this up and posted it.

  3. Janet Svensson skriver:

    Hej Ulla-Britt! Så roligt att se dig igen på min blogg. Ja, det var ett tag sedan! Har varit i Stockholm och Linköping, kom tillbaka till Lund i tisdagskväll och därefter till Baskemölla onsdag och torsdag. Det låter trivsamt med jordbrukssysslorna och ekologiska rotfrukter är ljuvligt. Själv gläds jag åt vad som mognar på mina äppelträd och plommonträd, särskilt de stora gula plommonen reinklou, de är delikata. Ha det riktigt gott där uppe i mellansverige. Med tanke på mörkret, jo, nog gillar jag det, om det bara inte regnar för mycket. Sensommar och höstfärger har också sin charm.
    Kram, Janet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s