C. G. Jung och typologi

Under några dagars innerlig samvaro med en grupp blivande bildterapeuter har vi försökt att begripa och förstå C.G. Jungs medvetandefunktioner. Denna del av hans analytiska teori benämner han typologi – läran om de mänskliga typerna.  Typologi enligt Jung beskriver människans medvetna hållning, dels i relation till sitt eget inres dynamik, dels i förhållande till sin omgivning, yttre förhållanden.  I min bok Bildterapi enligt Almametoden, Solrosens Förlag 2002, har jag beskrivit min syn på hur Jungs psykologi kan användas i bildterapeutiskt arbete. Grunden för detta förhållningssätt och utvecklande av bildterapeutisk  processanalys enligt almametoden är hämtad ur kunskap om Jungs medvetandefunktioner och dess relation till det personligt omedvetnas komplexsfär och det kollektivt omedvetna. Dessutom har jag i mitt utvecklande av metoden varit influerad av buddhistiskt tänkande och Martin Bubers filosofi, särskilt så som den presenteras i Jag och Du, Bonniers Förlag 1985.

När jag börjar tala om de olika funktionernas inverkan på den mänskliga personigheten och samtidigt gestaltar detta i en spontan bild, blir jag förvånad eftersom det alltid tillkommer något nytt i dessa bilder som jag genom åren har gjort för att beskriva den inre dynamik som, enligt Jung, styr vår verklighet. Den här gången börjar jag med funktionskorset och beskrivning av en introvert person med tanken som huvudfunktion och intuitionen som hjälpfunktion. Därefter går vi runt ”det buddhistiska åttafaldiga hjulet” och befattar oss med alla de olika funktioner som Jung menar att vi människor styrs av, se sid 39 i boken.  I en skiss som går från golv till tak får deltagarna en kognitiv bild av hur psyket fungerar, alltifrån dess omedvetna djup med den arketypiska världens kategorier, de omedvetna komplexen och dess relation både till jagkomplex och till självets arketyp. Självets ljusa och mörka sida belyses genom denna skiss och de polariteter som ständigt är verksamma inom oss människor blir visuellt tydliga, se sid. 52 i boken.

Kunskap om Jungs rationella och irrationella funktioner, så som de beskrivs i hans samlade verk nr 6 Psychological Types, Bollingen Series 1976, utgör grunden för ett bildterapeutiskt förhållningssätt enligt almametoden. Analytisk psykolog och författaren Marie-Louise von Franz har gjort det tydligt att för att bli hela, uppleva oss levande och ha en medveten relation till både vårt eget inre och vår omgivning, se hennes bok Psychotherapy, Shambahala Förlag 1993, är det viktigt för det analytiska, läs bildterapeutiska, arbetet att ”gå runt” de olika funktionerna. Detta är ett redskap i almametoden.

6388721011  6388721005  6388720999

 
För att begripa det abstrakta innehållet i den skiss som presenterats de blivande bildterapeuterna ger jag instruktioner för att improvisationer. De delas upp i grupper som vardera får en huvudfunktion att som utgångspunkt för sin improvisation. Dessa draman spelas upp inför gruppen. Genom att befästa kunskapen i kroppen kan den bli integrerad och förstådd. I bilden görs en improvisation i förhållande till tankefunktionen med en undersökande läkare som analyserar de presenterade sjukdomssymptomen på sin patient. I en grupp kunde man inte improvisera eftersom den funktion som de fått sig tilldelad upplevdes för svårbegriplig. Det är intuitionen. Mitt uppslag till gruppen är att utgå från den ena deltagarens bild och förhålla sig intuitivt till den. Vi hänger fram bilden och gruppen går in i en spontan improvisation, med en vandrare som är på väg mot bildens horisont för att se vad som finns där. Den andra gruppdeltagaren gestaltar landskapets uppåtstigande sol. ”Att se bakom hörnet”, att ana sammanhang, vad som händer eller ska hända är egenskaper hos den intuitiva personligheten. I samband med detta diskuterar vi vad Marie-Louise von Franz kan ha menat med att ”intuitionen är en skälm.”

Därefter belyser jag funktionskorset och transformation genom att visa två olika klientprocesser, se sid 62 i boken. I den ena processen visas tydligt hur en klient går från sin huvudfunktion till sin hjälpfunktion och därefter till den undertryckta funktionen för att där komma i kontakt med ett personligt omedvetet komplex och dess smärtsamma innehåll, bearbeta innehållet så att den energi, vilken tidigare varit inkapslad i komplexet kan frigöras, transformeras till medveten energi.

Den andra processen visar hur ett omedvetet komplex, efter meditation, gestaltas igenom bildskapande. Genom at bli visuellt synligt och genom de minnen som förmedlas genom det materialiserade komplexet, kan klienten visa de känslor som tidigare varit inkapslade, låta sin verklighet vara sann och genom bildterapi komma till en inre försoning av ett barndomstrauma.

Söndagsförmiddagen avslutas med processanalys av samtliga deltagers samtliga bilder, allt enligt almametoden, se sid. 34-51 i boken. Inför varje deltagares bildprocesser förhåller vi oss strikt till den gränssättning som almametoden ger. Processanalysen är till för samtliga deltagare, inte enbart för den bildskapare vars bilder står i fokus för betraktande. Genom processanalysen förtydligas överföringar och motöverföringar. Processanlysen ger möjlighet till insikt för både bildskapare och gruppdeltagare.

©JANET SVENSSON

TEXT OCH FOTO

Det här inlägget postades i Bildterapi och Psykoterapi, Filosofi och Politik, GRÖN HÄLSA och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s