Opera och Per Holknekt

Vaknar med tankar på Faust, på Marguerites ödesmättade livskamp, där slutligen döden tog över, den själsliga. Marguerite mötte vi, när hon gav sin bror en guldamulett som magiskt skulle beskydda honom från att dö i det krig han var på väg ut i. Under sin väntan på broderns återkomst träffade hon sin baneman Faust som hon blev bråddjupt förälskad i. Hon var oskuld på olika plan när hon mötte honom, blev gravid och övergiven, inte endast av Faust utan också utstött, på grund av sitt havandeskap, ur den sociala gemenskap som hon växt upp i. När hon fött barnet drabbades hon av en graviditetspsykos och tog livet av barnet, varför hon blev inspärrad på mentalsjukhus. Faust, som saknade Marguerite och ville återuppta relationen med henne, fann henne inspärrad både i sig själv och på ett asylum. När Faust försökte få henne ut ur sitt fängelse, tvekade hon och vände om för att bestiga den vita evighetens trappa som ledde upp i himmelen.

Egentligen skulle operan ha sitt namn av Marguerite – den oskuldsfulla, eftersom det var hennes livsdrama librettot handlar om. Å andra sidan är det ondskans fenomen som lyfts fram. Mefistos skrattande livsvitalitet, hans illusionslösa vis att bejaka människors fasansfulla verkligheter och finna kraft och njutning ur det. Skådespelet gick in i märgen.

Går upp ur sängen, ut i köket för att koka mitt  morgonkaffe, sneglar på Nya Upplagan som jag fick med mig från Kino igår: John Cale, Noam Chomsky, Susanna Alakoski med flera är medverkande i tidningen. Bläddrar för att läsa vad Susanna Alakoski har skrivit. Vid sidan av hennes spalt, som handlar om Silent Night, Holy Night, finns en spalt av en för mig okänd person: Per Holknekt. Vem är Per Holknekt?

Hela mitt liv har jag baktalat allt som jag inte förstått. Jag har haft åsikter som jag liksom bara haft, av hävd och tradition utan att egentligen ställa dem mot väggen. Så börjar han sin artikel. Han beskriver sitt förhållande till sin farliga soffa, där stora beslut tas. Ett av dessa beslut handlar om den förändrade inställningen till opera. På några minuter hade hela hans vardagshat mot så kallad finkultur förändrats. Han beställde på stubinen en resa till New York, tog in två nätter på Hudson Hotel, gick på Metropolitans höstpremiär av Verdis La Traviata, satt 70 cm bakom dirigenten: Det var sannolikt den mäktigaste påklädda upplevelse jag varit med om. Jag svär. Varför gick han inte på Kino eller någon annan biograf som kör Metropolitans operaprogram?

 

Googlar på Per Holknekt och får veta att han är en av Sveriges mest uppmärksammade entreprenörer som klättrat från ett världsmästerskap i skateboard via uteliggare och alkoholist till att bli klädskapare till märket Odd Molly. Han har deltagit i dokussåpan Big Brother och är mångmiljonär med flygcertifikat. Trots dessa meriter för att spontanflyga till  Metropolitanoperan, anser jag att de inspelningar som görs av operaföreställningarna, ofta med intressanta filmvinklar och närstudier, givande intervjuer med sångarna/skådespelarna och andra som medverkar i uppsättningarna, är väl värt att prova som mix till IRL upplevelserna i New York!

©JANET SVENSSON

TEXT

Foto av Per Holknekt: Wikipedia

Det här inlägget postades i Litteratur och Skrivande, Opera och Teater och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s