Sidas bistånd svårsmält kola

    ©js 

”Jag var ofta ensam vit i Afrika” är rubriken på en artikel i dagens SvD skriven av Karin Elfing. Artikeln är baserad på en intervju med Elisabeth Traoré som i 14 år har arbetat för Sida i Guinea Bissau, Zambia, Bangladesh och Mali.

Jag blir uppriktigt förvånad när jag läser artikeln, förvånad över att svenska biståndsarbetares främsta önskemål för boende är att få en bostad nära andra svenskar, att de föredrar att tala svenska under kafferaster även om inhemska kollegor inte förstår dem. Förvånansvärt! Att man engagerar sig i biståndsarbete utan att i första hand vara intresserad av kultur och lokalbefolkning var en svårsmält kola! Det framgår av artikeln att barnen till biståndsarbetarna riskerar att konservera ett elitistiskt tänkande gentemot svart och färgad befolkning genom föräldrars översittarbeteenden, val av skolgång och fritidsaktiviteter för barnen samt attityder till anställda, underordnade i hemmen.

Elisabeth Traorés erfarenheter under 14 år som biståndsarbetare i Afrika manar till eftertanke. Vad gör man åt detta på Sida?

©JANET SVENSSON

TEXT OCH FOTO

Det här inlägget postades i Filosofi och Politik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s