ETRUSKERNA på Medelhavsmuseet

Var kom etruskerna ifrån? Denna fråga är fortfarande obesvarad men idag anser man att denna kultur uppstod i västra Italien, i dagens Toscana, Lazio och Umbrien, under inverkan av grekisk kultur och kanske även turkisk. Enligt Herodotos, 400 f. Kr., var etruskerna ett asiatiskt folk som på grund av fattigdom och svält folkvandrade till Italien för att där upprätta en högstående kultur.

_DSC2532©js

Den spännande utställningen om etruskerna visas på Medelhavsmuseet, Stockholm, fram till den andre september och innehåller ett urval från de egna samlingarna. Mot en vägg är placerade ett antal votivgåvor i torkad (och bränd?) lera i form av kroppsdelar som fötter, händer, manliga kön, kvinnobröst samt en del kvinno- och mansansikten vilka verkar ha ett skyddande klädesplagg uppfällt över nacken och en del av huvudet. Detta skydd ser ut som gloriorna på byzantinska kyrkomålningar. En gudinnebyst, troligtvis från 300-talet f. Kr. på Arkeologiska museet i Amphipolis, grekiska Makedonien, har samma capeliknande skydd över nacke och en del av huvudet, se bild. Man skänkte dessa votivgåvor för att be om hjälp med fertilitet, havandeskap, mot sjukdomar och kanske också för att be gudarna om skydd? Det är intressant att se alla de olika, vissa i naturlig storlek, former på kroppsdelar och man får den bestämda uppfattningen att de var kopior av och såg ut som givarens egen/et fot, penis eller ansikte. När jag med nyfikenhet betraktar utsällningen för mig min intuition till erinnringsbilder av fornnordiska hällristningar som visar likhet med dessa etruskiska kultföremål.  Det finns ett stort antal händer och fötter avbildade på dessa mytiska platser. Likheten är slående, nästan som ett utslag av synkronisitet. Är det möjligt att ett fenomen av religiösa parallella processer existerar mellan arkeologiska fynd från så olika kulturer som i detta fall den fornnordiska och den etruskiska?? De händer och fötter som finns på hällristningarna t.ex. i Järrestad. Skåne kanske utgjorde votivgåvor till någon förkristen gud eller gudinna?

Man njuter av detaljrikedom i vackra guldsmycken med granulering och tunna utskurna bladdekorer, en sagolikt vacker liten glasskål från 400-600 f. Kr. har ett hölje av ornamenterad guldtråd, den är skänkt av Gustaf VI Adolf. Osökt går mina tankar och associationer till de tunna olivblad i guld som ofta förekommer i smycken som lagerkransar från tre- till etthundratalet f.Kr., vilka jag sett på museer i grekiska Makedonien. Av järnrik lera tillverkades bruksföremål som dekorerades med inristade motiv och brändes i syrefattiga ugnar. Detta resulterade i den svarta buccherokeramiken, som, enligt utställningskatalogen, ditflyttade grekiska konstnärer och krukmakare lärde etruskerna att tillverka under 600-talet f. Kr.

Den etruskiska himlen föreställde man sig som ett liv i underjorden, där demoner och döda anfäder levde sida vid sida ungefär så som jag föreställer mig Valhall. Man kunde, enligt utställningskatalogen, bli ledsagad av gudinnan Vanth mellan det vakna jordelivet och det rike där de bortgågnas andar skulle fortsätta sina liv. När jag går in på nätet för att få veta mer om Vanth talas hon om i pluralis och jag tänker på de fornnordiska Valkyrer, vilka hämtade de stupade krigarna till underjorden. I den fornnordiska gudaborgen Asgård, som lär ha sin geografiska plats i Asia eller Asaland, levde också Vanerna, kvinliga fruktbarhetsgudar. Jag tänker på den semantiska likhten mellan Van och Vanth. Vanth är det etruskiska dödsrikets gudinna, hon hade änglavingar och höll en fackla i handen. I Medelhavsmuseets katalog är hon avbildad som en fertilitetsgudinna med ben som liknar gumsehorn eller stora äggstockar, framför könet bär hon en klädnad, i övrigt är hon naken. På en vacker askurna med skulpterat lock finns en relieff vilken är misstänkt lik denna ledsagarinna till dödsriket, Vanth-gudinnan. Emellertid är hon både i katalog och på utställningen presenterad som ett mytiskt monster, Skylla, sjöfararnas onda fe som i gestalt av en klippa hotade att förgöra Odysseus skepp när han var på väg tillbaka till Athen. Till detta ställer jag mig således frågande, eftersom denna gestalt, med sina attribut liknar den tidigare preseterade Vanthgudinnan. Den del av relieffen som tolkats som en åra, ser för mig mer ut som en fackla. Och hade Skylla verkligen vingar? Eller var hon möjligtvis besläktad med den mörka jungfrun Lilith som flankeras av långhornade getter på stentavlor från det gamla Sumer? Man blir väldigt nyfiken och vill veta mer, speciellt som hon i andra sammanhang gestaltas med krona på huvudet i likhet med den sumeriska gudinnan Inannas med stäppens krona som attribut, har ben och är ikädd stövlar som vilken Artemis som helst! Så vem kan man lita på?

När man ser på bronsföremål, som t.ex. det lejon som finns avbildat i den rikt illustrerade utställningskatalogen, ser det asiatiskt ut och jag undrar om Herodotos hade rätt och om detta folk har spridit sig längre än till Italien, kanske också till Grekland?

Utställningen är överskådlig, välplanerad och innehållsrik med information om etruskernas liv både i vardag, fest och religiösa sammanhang. Via 3D-teknik får man besöka landskap, gravplatser, gå in i gravar och se gravmålningar och fynd.

©JANET SVENSSON

TEXT OCH FOTO

Det här inlägget postades i Antikens historia, Konst, Måleri och Skulptur, Utställningar och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s