






Att 40% av oceanen är påverkad av mänskliga aktiviteter som utsläpp (se blogginlägg 2012/06/15), mer än var tredje känd djurart riskerar att dö ut och att det är så dåligt ställt med världens vattenreservoar att en tredjedel av jordens befolkning kommer att fara illa av detta år 2025, gör att jag genast tänker att förändringar inom den industrialiserade världen måste ske genom radikalisering av produktframställning. Men hur ska vi kunna göra detta utan att förändra samhällsstrukturen i grunden? Det blir plötsligt en politisk fråga. En världspolitisk. Makt och struktur, det hela verka oöverstigligt och ”grön ekonomi” upplevs som en romantisk utopi, vilken i dagsläget är orealiserbar på grund av etablerade politiska strukturer.
Målet att ”utrota fattigdomen” får mig att ställa frågan: vem eller vilka har definierat begreppet fattigdom och vad menas med det? Är det här igen endast ekonomi man talar om? Kanske vad vi i de industrialiserade länderna uppfattar som fattigdom innebär en mera hållbar utveckling sett ur ett globalt perspektiv? Kanske måste vi omvärdera vårt sätt att prioritera, kanske har också vi något att lära av t.ex. hur man kan bedriva ett hållbart småskaligt jordbruk i utvecklingsländer?
Det sker idag en snabb utveckling där ytans estetik värderas högt. Kliniker för skönhetsoperationer och laserkirurgi växer upp som svampar ur marken, tänk på hela förpackningsindustrin. Är det bara jag som våndas av SJs engångsförpackningar? Och hur behandlas våra djur i broilerfabriker och inom svinuppfödning? Djuren är helt objektifierade, finns det etiskt hållbar djurindustri idag? Kan vi vända klockans visare tillbaka? Det har skapats behov i stora delar av världen som inte låter sig förändras i första taget.
Strategier för attitydförändring önskar jag av deltagarna i årets miljömöte.
©JANET SVENSSON
TEXT OCH FOTO
Helt rätt! Det känns som manvakt när man tänker framåt. En global ekonomisk kris gör ju inte saken bättre. Vi får hoppas på styrka och kunskap hos nästa generation. och göra så gott vi kan nu…
Underligt att 50 000 delegater inte kunde komma fram till något hållbart beslut angående Gaias framtid. Nu måste vi tala, tala mycket om vad vi vill och hur det ska kunna uppnås i det lilla sammanhanget för att på så vis inverka i det stora. Ha en skön helg! Idag skiner åter solen efter en innesittande midsommarafton kan man gå ut i den ljuvliga sommartid igen!