©js 
©js
Almagårdens egen ros är ganska oansenlig med tunna, små och lite krusiga kronblad som sitter tätt, tätt. Färgen skiftar från mörkt rosa till violett med en liten grön näbb i mitten. Almarosen växer som snittros på tunna böjliga stjälkar lite här och var mellan Rosa Canina Dumetorum, Henry Martin, Jaques Cartier, Tuscany, Felicia och Souvenir de la Malmaison, Cedergrens favoritros. Hon är en lågväxande ros som doftar likt den himmel som spred sig över Baskemölla ikväll. Plötsligt var allt insvept i ett rosa skimmer och jag kunde inte låta bli att igen ställa mig frågan var färgerna kommer ifrån. Speglingar av det stora mysteriet.
©JANET SVENSSON
TEXT OCH FOTO
almablogg 
Underbara bilder…..jag nästan känner doften ända till Växjö:-) !!!
Ja, kvällsfärgerna är nästan overkligt vackra – och dofterna som förstärks av kvällssvalkan, ljuvligt.