
Jesper talade om att komma tillbaka. Till livet. Om lyckan av att kunna simma, om de egna fotstegens underverk. Om den religiösa erfarenheten och sin insikt om att allt vad han tidigare uppfattat som religiöst, som den grekiska antika kulturens många religiösa uttryck, endast var ett förkristet träningsläger.
Hans senaste bok Inget andetag är det andra likt innehåller självbiografiska dikter och ur radions eter fick jag höra poeten andas sina erfarenheter av att vara liten pojke, med en far som nyss dött, men med en omhändertagande mor, dra fram snorfanan och ge en av begravningsgästerna svar på tal.
Efter programmet gick jag till bokhyllan och hämtade Fjärilslära där han bland annat beskriver ett poetiskt verk av Georg Stiernhielm i metafor av den silkesmask som dikten handlar om. Jag har hört Jesper väva siden idag. Rödfärgat.
Programmet går i repris på söndag. Lyssna då!
©JANET SVENSSON
TEXT
Jag råkade också ha radion på under vägen till Göteborg och hörde Jesper Svenbros fina och intressanta berättelse om sitt liv. Även jag vävde ihop hans troende med den andlighet som jag redan uppfattat i Bildskapandet. Blev berörd och kände att det fanns ett lugn i hans förhållningssätt, och framför allt ett starkt hopp.
Trevligt att du läser min blogg och att du också lyssnade på Jesper Svenbro i fredags. Själv tänkte jag inte på bildterapi varken när jag lyssnade eller när jag skrev blogginlägget. Men när jag nu tänker på bildterapi i relation till programmets titel:”Den andra världen – Om det som förenar tron med konsten” , så stämmer det.