Bulldoggen och kvinnan

I vit T-skirt, med heltatuerade armar, kort, ljus punk-frissyr och glasögon med mörka bågar, ligger hon utsträckt på den breda grå soffan med huvudet vilande mot en randig magentafärgad kudde.  Bakom henne bulldoggen, som lojt betraktar fotografen. Huvudet och den halvöppna käften är lutad mot ett av hennes jeansklädda smalben.

De två brokiga kuddarna fångar genast min uppmärksamhet i fotografiet av Paul Hansen. De innehåller många bilder, som att se in i kalejdoskop eller bläddra i 7-åringens bokmärkssamling, där vackra barn, kvinnor, par och änglar i ovala guldramar trängs med hjortar och andra sagomotiv. Drömmar, längtan.

Framför henne, på bordet, står den höga gröna Maria Brusewitz-koppen och Macen, som hon skriver på med fingrar dekorerade med svart nagellack.     

Hon, Josefine Iverstam, skriver om sig själv i boken Kull – Röster från Klaragården: ”När jag skriver läker jag. Därför skriver jag”. I boken beskriver Josefine poetiskt lyckan över hemkänsla: ”Ibland kan skogen vara mer mitt hem än lägenheten, där är jag trygg, tankarna fastnar inte i några väggar, de får sväva fritt ur mig, träden kan viska något till bulldoggen som viskar något tillbaka”.

Redaktör för Kull och kursledare för Klaragårdens skrivarkurser är Jan Henrik Swahn.

Se Insidan i dagens DN och -blogginlägg www.almablogg.wordpress.com/2012/12/22

©JANET SVENSSON

TEXT

Annonser
Det här inlägget postades i Litteratur och Skrivande och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s