Hannah Arendt och Eichmann

Bild av Hannah Arendt på tyskt frimärke, Wikipedia

Huttrande promenerar jag hem genom ett vitgnistrande Lund. Dokumentärfilmen om filosofen och judinnan Hannah Arendts liv var omskakande. Hur vågade hon? Var hon verkligen så aningslös som filmskaparen Margarethe von Trotta gör gällande? Och hade hon verkligen en relation med Martin Heidegger? En mening ur filmen: ”Jag älskar inte ett folk, jag älskar mina vänner” följer mig ut i snöyran.

Hannah Arendt vistades under en kort tid i koncentrationsläger i Frankrike innan hon hade möjlighet att fly till USA, där hon skrev sina böcker om politisk teori och filosofi . Filmen är gjord utifrån den bok som utkom efter Eichmanns rättegång i Israel 1961: ”Eichmann in Jerusalem”. Arendt bevittnade rättegången och skrev om den på uppdrag av The New Yorker.

Dessa artiklar kom att uppröra judar runt om i världen, eftersom hon inte kunde uppfatta Eichmann som någon ond människa. För henne framstod han som en obetydlig person, en byråkrat utan förmåga till självständigt tänkande. Eichmanns sätt att förmedla till rätten att han aldrig skulle gjort vad han gjorde om han inte varit tvungen att utföra order, att han inte själv hyste agg mot judar och att han under kriget levt i ett tillstånd, där han måst spjälka av sitt samvete för överleva mentalt, gjorde intryck på Arendt.  Reaktionerna på artiklarna/boken var kraftfulla och hon miste många vänner på grund av sina ställningstaganden – också mot de judiska ledarnas roll under kriget.  

Hennes sätt att definiera ondskans fenomen, hennes trohet mot sina egna tankar och hennes övertygelse om att även om hon i förväg vetat vilka reaktionerna skulle bli, hade hon skrivit på samma vis, var övertygande och samtidigt skakande. Som publik kom man inte unden, hur hade jag själv gjort?

Livet blev annorlunda för Arendt efter det att artiklarna och boken publicerats, men tydligen var det så viktigt för henne att kommunicera sin sanning att allt annat fick en underordnad betydelse. Hon dog 1975, 69 år gammal.

©JANET SVENSSON

Det här inlägget postades i Film och Musik, Filosofi och Politik, Litteratur och Skrivande och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s