Mörderskan

Mörderskan

Har sträckläst den nyutkomna Mörderskan, Oppenheim förlag, författad av Alexandros Papadiamantis och utgiven i Grekland 1902. Boken är översatt till svenska från grekiska av Jan Henrik Swahn. Hur kunde man skriva en sådan text för mer än 100 år sedan i ett sträng ortodoxt samhälle, undrar jag. Det är en hisnande kvinnoskildring jag under stark koncentration får del av. Det här är ingen roman, tänker jag när jag läser, det är ett skrämmande Grekiskt tidsdokument om kvinnors verklighet, om änglamakerskan och mörderskan Frangogiannou.

Frangogiannou har kunskap om örtmedicin och är flitigt anlitad av folk i trakten att hjälpa till vid sjukdom och ofrivilliga havandeskap. Kanske har hon ärvt denna läggning från sin mor som varit bevandrad i svartkonst.Hennes tillvaro utstakas av föräldrarna, som gifter bort henne som 17-åring för en hemgift bestående av en ruin, en bit obrukad mark, vilken en upplöst klosterorden har tagit som sin, samt ett melonfält. Det är invid hemgiften hennes liv avslutas under dramatiska omständigheter. Hon är då i 60-årsåldern, samma ålder som författaren var vid sin död.

Naturskildringarna är poetiska. I långa, vackra meningar beskriver Papadiamantis sin älskade ö, befolkad av nymfer och andra naturväsen.  Man ser bergens grottor och stenfyllda sluttningar, hör det sjungande, rytande havet och mumlande floder på sin väg under platanernas nätverk av grönska där fåraherdar övernattar i fårfållor tillsammans med sina djur. Och över detta: sparvhökarnas skrin. Läsaren kastas handlöst in i ett annat kulturmönster, till fattiga småbönders slitsamma, starkt gudfruktiga vardag, kvinnors förtvivlade situation ofta med stora barnkullar. En kvinna för hundra år sedan på ön Skiatos, där händelsen utspelar sig, fick som ogift inte arbeta eller flytta hemifrån. Hon måste giftas bort för att inte bli till belastning för familjen, som måste kunna leverera en accepterad hemgift till den blivande mågen.

Frangogiannou har fött tre flickor och fyra pojkar, varav den ene sonen trots rått omänskligt beteende, blir skyddad av sin mor och en knivstungen syster. Det psykologiska spelet mellan bokens personer är både spännande och skrämmande. Papadiamatis är en skicklig människoskildrare, hans insikt om psykisk dynamik är förvånande. Boken är jämförbar med en psykologisk thriller rakt igenom.  Frangoiannou tar, under hårresande omständigheter, livet av sin ena dotters spädbarn, en flicka. Därpå följer en likartad fortsättning i förhållande till andra flickebarn. Den åldriga kvinnan, som trots de makabra händelserna lägger sitt liv i Guds händer, skildras ingående och med stark inlevelse, vilket medför att läsaren i slutet av boken kommer på sig med att också känna sympati för I fonissa, (Mörderskan). En sådan bok har jag aldrig läst tidigare. En historisk roman som till sin gestaltning är lika aktuell idag som för 100 år sedan.

Mörderskan belyser människans skuggsidor, dödsbegär, aggressivitet, lust och skam. Lidande i fattigdomens kölvatten. Men boken är också en politisk framställning av kvinnans situation när hon är ställd utanför samhället, förvägras ansvar över sin kropp och möjlighet att leva ett självständigt liv utan att behöva gå i kloster.  Läs den!

Formgivare: Florence Oppenheim

©JANET HAAPAR

Annonser
Det här inlägget postades i Filosofi och Politik, Litteratur och Skrivande och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s