Roland Barthes i ny biografi

Foto från fb-vänner!
 
Inspirerad av gårdagens understreckare i SvD tar jag fram Roland Barthes bok S/Z, utgiven 1975 på legendariske Bo Cavefors Bokförlag i Lund. Boken utgör en lång analys av en novell av Balzac: Sarrasine med utgångspunkt i fem koder, stämmor: den empiriska, personstämman, sanningens stämma, vetandets stämma och symbolens stämma. Barthes analyserar med ett intuitivt, sjungande, personligt/objektivt språk hela händelseförloppet i novellen. Detta tog två år att genomföra och han var i sin analys i en närmast symbiotisk dialog med sina deltagare i de litterära seminarier som textanalyserna framfördes och diskuterades.

Det är forskaren i franska vid Stockholms Universitet, Hans-Roland Johnsson, som i understreckaren har skrivit om en nyutkommen biografi av Marie Gil över Barthes: Roland Barthes: Au lieu de la vie. I denna använder författaren Barthes semiotiska metod för sitt skrivande, vilket innebär att Barthes liv gestaltas litterärt som en text. Hans livshistoria skrivs ner och blir kultur.

Ljuset från Barthes intellekt har gett oss otaliga tankenötter att knäcka. Självklart ger han oss koder för att begripa och utvidga vår förståelse av det skrivna språkets komplexitet. I sin Mytologier, också den utgiven på Cavefors (1969), har han jämställt språkets historiska rötter, dess arketyper, med  antik mytologi.  Boken kan närmast uppfattas som en arkeologisk utgrävning av språkets väsen i kombination med nutida mytologier. Kapitlen i boken behandlar bl.a. ”Einsteins hjärna”, ”Tour de France som hjältedikt”, matrecept i tidningen Elle eller analys av ”Biffstek med pommes frittes”, där ätandet av blodig biffstek innebär både ett naturtillstånd och moral och ”pommes frittes är ett typiskt tecken på franskhet”!

Inför poesins språk har Barhes däremot en delad mening. Den klassiska poesin är, enligt Barthes, mytisk eftersom den är underordnad regelbundenhet, medan däremot den moderna poesin är ett antispråk av osannolik karaktär.  

Barthes syn på hur en text kan läsas är revolutionärt. Han anser att man kan gå in i en text var som helst, hoppa i texten, läsa fragmentariskt. Viktigast är att läsarens inspiration hålls levande så att hen blir medskapare till texten, låter texten leva vidare genom sitt engagemang i det skrivna.

©JANET SVENSSON

TEXT

Annonser
Det här inlägget postades i Antikens historia, Filosofi och Politik, Litteratur och Skrivande, Matrecept och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s