©js
En liten stenskulptur på de vackra stenhällarna invid havet på Baskemölla fick mig att tänka på Richard Long, fotograf, målare, skulptör och jordkonstnär. Hans första verk kom till på -60-talet, då han som ung konstnär vandrade fram och tillbaka i en rak linje på den engelska landsbygden. Detta verk fotograferades i svart/vitt. Därefter fortsatte han med sina dokumenterade vandringar, där han dessutom räknade sina steg, i Bolivia, Mongoliet, Canada.
Richard Long om sina vandringar: ”Thus walking – as art – provided a simple way for me to explore relationships between time, distance, geography and measurement. These walks are recorded in my work in the most appropriate way for each different idea: a photograph, a map, or a text work.”
På -80-talet ställde han ut en stor stencirkel på Louisiana. Med denna skapade han ett rum i rummet, avgränsade en speciell yta, markerade en gräns gentemot omvärlden. Publiken stod oftast utanför cirkeln och jag minns känslan av tillfredställelse när jag hoppade över de stora kullerstenarna och kom in på ”insidan”, in i det begränsade rummet, för att därefter hoppa ut igen.
Rolf Ahlberg är Baskemöllas egen jordkonstnär, som med sina stenskulpturer får naturen att tala, sjunga med fler röster, visuella intryck, magisk inverkan. Den här lilla statyn ser nästan ut som ett kinesiskt tecken, eller som en kinesisk kvinna, vilken iklädd en stor stråhatt omfamnar sitt barn.
Naturen blir, genom både Longs och Ahlbergs inverkan besjälad genom det konstnärliga uttrycket, det konstnärliga behovet av att kommunicera med den andre. Naturen upplevs då i ett panteistiskt perspektiv där konstnären blir medskapare i ett naturligt sammanhang och den flanerande betraktaren får en obegränsad scen för sin konstupplevelse.
©JANET SVENSSON
TEXT OCH FOTO
almablogg 