Almagårdens Rosenträdgård

DSC03972©jh

Jag håller på att klippa bort utblommade rosor i rosenträdgården. Min 4 meter höga Rosa Dumetorum, hundrosen, ger skön svalka, jag gläds åt att den förföriskt vackra, rosadoftande Duchesse de Montebello har växt till sig med höga buskskott efter vinterns nedbrytande terrorattack. Njuter när jag friserar buskarna. Tänker på dem som blommande, väldoftande. Madame Hardy, som jag har två av, breder ut sig och måste tuktas rejält också på toppen, men här och var sticker senblommande vita rosenprinsessor, med flerdubbla kjolar, ut sina gröna näsor, de måste ju få vara kvar. På den mörkt karminröda Sissinghurst Castle finns också några senblommande rebeller som styr hela buskkompositionen till att bli hackig och rostaggig och på en av de charmerande, stolta portlandicorna, Jaque Cartier, sitter bland nedvissnade fränder en envis kraftig ros kvar. Dags för en lunchpaus.

_DSC9982©jh

 Under tiden som kycklingfilén steker i ugnen, tar jag fram några snart tioårigt gamla dagboksblad om rosen trädgården och hittar följande rader, åt vilka jag nickar igenkännande:

”Min upplevelse av trädgården kan aldrig delas fullt ut, det finns alltid så mycket kvar att säga, så mycket outtalat, oförmedlat och obeskrivbart. Den är en levande bild av min längtan.”

©JANET HAAPAR

TEXT OCH FOTO

Annonser
Det här inlägget postades i GRÖN HÄLSA, Miljö och Hälsa och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s