Ann Heberlein om Instagram och facebook

_DSC0802 _DSC0846

Har just varit inne på facebook och chattat med Iréne och fått veta att hennes vikariat på huvudbiblioteket i Helsingborg varar ett halvår minst och att hennes lägenhetsannons kommer ut på blocket idag. Annica hade också fotat månen igår, hon i Örebro och jag i Baskemölla.  Tänker på Marianne Brusewitz och går in på hennes sida för att se vad hon gör, gillar fotot från Vä. Jag dricker pulverkaffe ur Marias vackra citronkopp och känner tillfredsställelse över att ha kontakt med mina vänner genom facebook, se deras bilder, höra var de finns och vad de gör.

Ann Heberlein skriver i dagens SDS en krönika om Instagram, under rubriken: Den livsviktiga lögnen, Den bedrägliga bilden på Instagram gör livet lite bättre. ”Själv har jag inte Instagram – vem över femton sysslar med sånt? – men om jag hade det skulle jag inte postat en bild av min verklighet idag”, skriver Ann. Min första reaktion är förvåning över Anns aningslösa kommentar. Tror hon verkligen att alla har möjlighet att välja om de vill ha Instagram eller ej? Detta kräver ekonomi, att man daterar upp sin mobiltelefon. Säkert finns det många både under och över femton som med glädje skulle använda Instagram, det är ju roligt att fotografera.  

Därefter beskriver Ann, sin verklighet idag, en avundsvärd tillvaro, där hon ”osminkad och jävlig” sitter och skriver en bok i en centralt belägen lägenhet i Lund, med utsikt över Domkyrkan. Osminkad? Förvåning igen, att överhuvudtaget tänka på ytans estetik när man är igång med ett koncentrerat arbete är för mig helt främmande. Och det är just detta som Ann vänder sig emot i de sociala medierna, att det blir för ytligt, för vackert, men samtidigt förmedlar hon att ”varje människa behöver sina lögner för att orka leva” och hänvisar till Nietzsche. Jag tycker att Ann Heberlein överdriver och ensidigt framvisar facebook som ett livslögnens paradis.

Visst visar man gärna sitt liv med positiva förtecken på facebook, men det är också ett medium där vännerna kan dela personliga katastrofer och få stöd eller be om råd i en angelägen situation. Tvärtemot Ann ser jag möjligheten att dela sin äktenskapliga kris med utvalda vänner genom att chatta om situationen, denna kommunikation visas då inte upp i flödet och kan följaktligen inte ses av dem som inte är initierade i just denna angelägenhet. Det är precis som i real life, alla varken kan eller vill man dela sitt innersta med. I flödet får de andra nöja sig med en mera hanterlig verklighet som därför inte är osann.

Ser ut genom köksfönstret. De vita fjärilarna dansar över oregano och rosor, tänker att naturlig skönhet är viktig för mig och min upplevelse av den delar jag gärna med mig av på facebook!

©JANET SVENSSON

TEXT OCH FOTO Bilderna är tagna i går och i förrgår mellan Vik och Baskemölla

Annonser
Det här inlägget postades i Filosofi och Politik och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s