Om att ”skumma” litteratur.

©js

Om man vänder på kriterierna för läsarsajten Goodreads anledningar till att inte läsa en bok färdigt, får man följande anledningar till att boken fångar sin läsare: spännande innehåll, egen författarstil, välskriven, engagerande handling, intressant huvudperson, författarens åsikter stämmer med de egna.

Av samma anledning läser jag en artikel till slut. Den är fängslande helt enkelt. Artikeln av DNs kulturskribent Magnus Västerbro, som handlar om ”det avbrutna läsandets mysterium”, var den mest intressanta i DN idag. Frågan som ställs i början av artikeln är om det är tecken på en svag karaktär om man inte läser en bok färdigt. Därefter får vi följa artikelförfattaren, när han i sin iver över att få svar på denna fråga samtalar med olika personer, alltifrån litteraturstudenten Åsa Sandoval och medlemmar i bokcirkelklubben i Gustavsberg till Johan Svedjedal, professor i littteratursociologi, som introducerar läsaren i intensivt och extensivt läsande. Det intensiva läsandet, som innebär att en bok läses och omläses, pågick fram till mitten på 1700-talet av den enkla anledningen att man hade få böcker. Därefter har vi den stora friheten att välja hur många sidor vi vill läsa i en bok. Det talas inte i artikeln om syftet med inläsning av en viss bok, men eftersom Horace Engdahl, tidigare sekreterare i den Svenska Akademien, utgör en av de intervjuade, utgår jag från att det här handlar om nöjesläsning som poesi och skönlitteratur. Horace Engdahl säger att läsare i alla tider hoppat över vad som är tråkigt och refererar till Roland Barthes som lär ha sagt ”det är Prousts lycka att man inte hoppar över samma sidor varje gång man läser honom”. Var har Horace Engdahl hittat detta påstående? Roland Barthes var en stor beundrare av Marcel Proust och började läsa honom som 16-åring, fascinerad av hans språk. Under sin svåra tid på sanatorium läste han bland annat allt som skrivit av Proust och senare höll han föreläsningar om honom. Barthes hade sessutom långtgående planer på att göra en filmad biografi över Prousts liv.

Horace Engdahl brukar läsa de första femtio sidorna i en bok, därefter lämnar han den för en annan om han inte känner sig övertygad om att boken förtjänar hans uppmärksamhet. Funderar på hur jag gör. Det är olika. Jag brukar börja med att bläddra i boken, läsa lite här och lite där. Om författarens språk, i kombination med innehållet, tar tag i mig, fortsätter jag med att läsa från bokens början.

 Biografin om Roland Barthes, som tillåter sig att ”skumma” litteratur, började jag läsa i slutet. När jag bläddrade i boken stannade jag inför rubriken ”Det ljusa rummet”. Boken ”Det ljusa rummet” har jag tidigare läst intensivt, dvs flera gånger. Vid den rubriken började jag engagerat läsa, kom till de spännande detaljerna kring Barthes död, som jag funderat mycket på, och fortsatte därefter med bokens inledning. Biografin, skriven av Louise-Jean Calvet, höll mig fängslad rad för rad och när jag kom tillbaka till ”Det ljusa rummet” på sid 304, läste jag om slutet.

Texter av en del andra författare ”ögnar” jag igenom utan att känna engagemang, precis som med artiklar som jag inte fängslas av. Det kan ju omöjligt vara så att man är intresserad av allt som skrivs. För att läsa vidare i en text måste det skrivna vara stimulerande att läsa, engagera läsaren personligen och gärna tillföra någon form av kunskap som man inte haft tidigare.

©JANET SVENSSON

TEXT och FOTO

Annons