©js
I dagens DN hedras Ulf Linde, f.1929, svensk kulturgigant, med ett uppslag, två sidor text och fotografier, medan Svenska Dagbladet nöjer sig med två koncentrerade spalter och ett känsligt foto av Karin Grip. En kulturlegend har gått ur tiden. Ulf Linde var jazzmusiker, ledamot av Svenska Akademien, f.d. professor på Konsthögskolan, Stockholm, f.d. intendent på Moderna museet, f.d. chef på Thielska Galleriet, översättare och författare till ett 30-tal böcker.
Ulf Linde har påverkat och inspirerat svenskt kulturliv och konstdebatt sedan 1960-talet som få andra genom sin undervisning, sina utställningar, otaliga artiklar, skrifter och böcker om konst. Hans negativa inställning till fotografiet som konstart hade jag svårt att förstå. Om detta har jag skrivit i ett blogg inlägg 2011/07/11. Daniel Birnbaum, chef för Moderna museet, lyfter i sin artikel i DN fram Ulf Lindes betydelse för introduktion av och förståelse för Marcel Duchamps konstnärskap samt Ulf Lindes intellektuella utstrålning och lekfullhet.
De sista åren, efter det att Ulf Lindes hustru Nina slutat sin tjänst som chef på Thielska Galleriet och de måste lämna tjänstebostaden som de bott i sedan 1977, blev svåra. Jonas Fröberg, kulturskribent för SvD, ger dock läsaren en påminnelse om Ulf Lindes humor när han i en SvD-intervju från 2010, som svar på frågan om han var rädd för döden, sagt: ”Vad ska jag säga? Det är ingen huvudsak. Låt mig citera Tor Bonnier, som var en klok karl, och som sa: ingen har hittills misslyckats med att dö.”
©JANET SVENSSON
TEXT och FOTO
almablogg 