©js
Luften är stilla och fuktig efter regnet, diset dämpar färgerna och det ljusa havet har växt samman med himlatäcket. Sömmarna mellan molnen syns svagt, ibland inte alls. Jag är på väg mot det angränsande fiskeläget Vik. Kommer till lunden, där bäcken virvlar, går in i kohagen där den stora björkens löv har gulnat och står som en aura runt stammen, vid nästa starka vind lossnar de, tänker jag. I hagtornsbuskarnas röda bär hänger vattendropparna kvar, har inte brustit ännu, inte lämnat.
©js
Ställer mig invid det storväxta familjeträdet, ekar med många stammar och hopväxt krona, och ser ut över det himmelsgrå havet, ser på svanen som letar mat under vattenytan, fotograferar, men den kommer inte med på bilden av mig. Vidare längs strand och uppväxta trädgårdar. Äppleträd, vilda körsbär, olika lövträd men också några lågväxande tallar här och var. Vresrosbuskage, vildrossnår, hagtorn, hassel och slån. På de öppna markerna blommar ljung. Stannar upp för att fotografera, träffar Kerstin och pratar en stund, senare Bengt och Ingrid. Trots att den mjuka, lätt salta, luften är nästintill vindfri är havet fyllt av en oförklarlig energi. I långa kraftfulla vågor rullar det skumfyllt mot den väntande mörkt ockrafärgade stranden. Plockar en höstbukett med röda hagtornskvistar, benved och bruna röllekeblomställningar.
©JANET SVENSSON
TEXT och FOTO
almablogg 