En vers av William Blake

Målning av William Blake: Ancient of Days
 
 

Bring me my Bow of burning gold

Bring me my arrows of desire:

Bring me my Spear. O clouds unfold!

Bring me my chariot of fire!

 

William Blake, 1757-1827, poet, konstnär och mystiker, skrev troligen den citerade versen i början av 1800-talet. Den ingick i det poetiska eposet ”Milton” och utgör den nästsista versen i en dikt utan titel. När Erik Blomberg översatte dikten till svenska gav han den namnet ”Ett nytt Jerusalem”.

 

Giv hit min båge, smidd av guld,

min längtans pilar och mitt spjut!

O skyar skingren er, och låt

min gyllne eldvagn köra ut!   

 

Översättningen prisas av författare och kritiker Carl-Johan Malmberg som bl.a. skrivit en bok om Blake som kom ut förra året: ”Stjärnan i foten. Dikt och bild, bok och tanke hos William Blake”.  I sin understreckare i dagens SvD analyserar han ovanstående dikt och anser att Blakes metaforer inte är abstraktioner utan konkreta fenomen samt att Blake ”tänker sinnligt”. Båge, pil, lans, svärd och vagn i dikten ovan tolkar Malmberg som krigiska uttryck med rötter i grekisk/romerska ideal, vilka Blake i andra sammanhang tar tydligt avstånd från. Andra uttolkare har härlett vapnen till Apollo och/eller Eros, krigets och kärlekens gudomar.

När jag läser den här versen i Blakes egen språkdräkt, vaggar den in mig i en andlig längtan och de bilder, förutom Blakes egna, som kommer fram i mig är bilder från den indiska mytologin, där Arjuna, den andlige krigaren, står i sin stridsvagn. Jag anser således, till skillnad från Malmberg, att Blakes poesi uteslutande handlar om andlig längtan, strävan och kamp. Blakes metaforer är abstrakta och ska inte tolkas konkret.

Vad gäller den svenska översättningen av ovanstående vers så förmedlar den ingenting av de återkommande böljeslag, den evighetsrytm, som Blakes diktvers innehåller. Det är som att man vid översättningen inte fångat den andemening som dikten verkligen förmedlar.

Blakes ”Bring me” är i diktens mening inte så aggressivt eller kommenderande som det översatta ”Giv hit” utan framsägs i ett mildare tonläge. Rytmen, återupprepandet i Blakes text blir till en andlig besvärjelse, en bön. Denna musik återfinns inte i den svenska översättningen.

Upp i mitt sinne rinner några rader om hur jag själv upplever/översätter versen:

 

Hämta min båge av brinnande guld

 Hämta min längtans pilar:

Hämta min lans. O himmelska skyar!

Hämta min vagn av eld!  

 

©JANET SVENSSON

Det här inlägget postades i Konst, Litteratur och Skrivande och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till En vers av William Blake

  1. Karin skriver:

    Intressant!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s