 |
Lars von Triers 4 timmar långa film ”Nymphomaniac” hade Sverigepremiär på Kino i Lund igår. Filmen beskriver den sexberoende kvinnan Joe, som spelas av Charlotte Gainsbourg, och de smärtsamma begränsningar som detta missbruk innebär för henne i livet. Filmen utgör tredje och sista delen i triologin ”Depression”, de övriga filmerna är ”Antichrist” och ”Melancolia”.
Redan innan ”Nymphomaniacs” premiär på svenska biografer har den fått stor uppmärksamhet i massmedia. Inte minst av den anledningen att författarförbundets kulturpolitiska projektledare Zandra Thuvesson har kallat Lars von Trier för ”fullblodsrasist” och ”sjuk i huvudet på ett mkt obehagligt vis” på Twitter, efter det att hon sett ”Nyphomaniac”. Filmen stoppades först i Rumänien, men efter det att tjänstemannen som tagit beslutet fått sluta, är filmen uppe på repertoaren. Har svårt att begripa dessa drastiska ställningstaganden mot von Triers film.
”Nymphomaniac” är oerhört komplicerad och mångbottnad, psykologiskt skickligt gjord och innehåller, förutom mycket humor, dessutom en närhet och en gripande handling som gör att man inte släpper koncentrationen för en sekund. All beroendeproblematik är smärtsam. Alkoholism och drogmissbruk är det ”kulturellt rumsrent” att exponera konstnärligt och föra logiska diskussioner om i massmedia men sexmissbruk bryter mot fler av samhällets tabun. Von Trier lyfter fram sexualitetens obändiga kraft och ingen i salongen förblir opåverkad. Musiken alltifrån hårdrock till Beethoven speglar de starka motsättningar som filmen innehåller. En poetisk film, gripande och skakande. Hade gärna sett 5 och en halvtimmasversionen.
När filmen slutat svarade publiken med stående ovationer. Har aldrig varit med om detta förut.
©JANET SVENSSON
Foto: Wikipedia
almablogg 