Paolo Sorrentinos film ”Den stora skönheten”

Premiär på den italienske filmregissören Paolo Sorrentinos film  ”Den stora skönheten”. Nästan fullt i salong 1 på Kino. Vad jag gillar med Sorrentino är de breda penseldragen, överdrivna scener med vidgade horisonter, lek med perspektiv och surrealistiska scenlösningar.

Vi följer författaren och journalisten Jeps, Toni Servillo, och hans författarkollegors glamorösa och helt obegripligt överdrivna livsstil som visar på en onyanserad och orealistisk bild av författaryrket. Men bortsett från det var hela handlingen som en serie tavlor av Dali. Sorrentino kunde gärna ta ut svängarna ytterligare för min del. Vissa bilder etsade sig fast, och kunde lyftas ut som fotografisk konst. Som när flera hundra röda flammingos frukosterade på Jeps altan medan en åldrig ”Moder Theresa” berättade att hon visste vad alla hade döpts till.

Filmen var en visuell konstnärlig totalupplevelse av miljöer, människor, musik. Handlingen var näst intill obefintlig, men var å andra sidan inte viktig, det var filmens uppbyggnad av bilder, scener, ljus, kläder, musik och spännande vinklar som var behållningen av ”Den stora skönheten”. En film som jag gärna ser om, inte för att söka svar på livets filosofiska frågor utan för att njuta av skönhet i filmkonst!

©JANET SVENSSON

Det här inlägget postades i Film, Konst och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s