Två utställningar har vernissage i dag på Krognoshuset, dels ”Atlanten – jag är mycket lugn nu” skulpturer och bilder i blyerts, tusch och gouach av Bianca Maria Barmen , dels ”PPP Pink Paper Projekt”, en samlingsutställning där intäkterna går oavkortade till barns skolgång i Nepal. Detta projekt är initierat av konstnär Gittan Jönsson som på en tågresa träffade några personer vilka var på väg till Nepal för att arbeta som volontärer i ett skolprojekt för flickor. Nu, några år snare, har mötet resulterat i en intressant utställning där samtliga konstnärer gör sina verk på rosa återvinningspapper.
Den bild som jag oreflekterat dras mot är ett collage av Ulrika Segerberg, Berlin: ”Erosion”. Bilden har en öppning in mot en annan värld, en tredimensionell upplevelse. Djupet är inbjudande och plötsligt är jag där, bland de antika lämningarna; på Cypern, i Athén, i Rom. Moln fyllda av tungmetaller, luft utblandad med avgaser. Polution takes i all slowly, slowly. Men ännu kan vi se henne, Afrodite, kärleksgudinnan, sakta söndervittrande i ljuset från den nedgående solen.
På andra våningen och i källaren ställer Bianca Maria Barmen ut. Källaren är förbehållen en skulptur, en minnesbild av en bortgången tid, där Barmens Afrodite sakta låter sig uppslukas av det hav som födde henne. Bland övre våningens konst fångas jag av skulpturen ”Bebådelse vid marken” med en grodas hoppfulla, beslutsamma riktning mot det stora klotet, mot det ovissa. Klotet kan vara en snöboll, en kroppkaka, en planet. Kanske jorden.
©JANET HAAPAR
Text och foto
Fotot av Ulrika Segerbergs ”Erosion” är beskuret.
almablogg 