Som i ett trollslag har nästan alla Almagårdens rosenklättrare slagit ut! Det var gårdagens regn som behövdes. Weilschenblau, som hänger över stenmuren åt havet till, är den mest väldoftande av dem alla. Den älskligaste är min danserska Felicité et Perpetué som kastar sig över skogsklematis och vin över Pergolan invid mitt sovrumsfönster mot horisonten. En bit från henne klänger den violettblommande Francesca och över trappans räcke invid Studion reser sig Hiawata med en säger en utslagen blomma! Morfars rosa Dotothy vid Studions gavel och Pregolans Minnehaha står med svällande knoppar som kan brista vilken sekund som helst. Över Axxe-Paxes grav har White Dorothy kastat sina meterlånga armar som för att hålla honom på plats här i den gudabenådade jorden.
Tar in en bukett.
©JANET HAAPAR
Text
almablogg 