Om Jungs begrepp Skuggan

Hur medvetna är vi om vårt behov av att skapa ”Monster”, en polär gestalt till oss själv, för att därigenom möjliggöra en egen känsla av överlägsenhet, makt och fullkomlighet? Monster har förekommit i vår kultur sedan urminnes tider. Inom folktro och folksagor befolkas världen av goda och onda varelser och omen som inverkade – och fortfarande gör, i vår vardag.  När min farmor, gravid med en av mina farbröder, kissade i naturen och brände sig på en brännässla, blev detta orsaken till att barnet föddes med en defekt. Denna historia blev sedelärande och berättades för mig som gravid, ung blivande mor som en varning för vad som kan hända om man är oförsiktig.

Den latinska betydelsen av ”monstrum” innebär en gestalt som ger upphov till fruktan och utgör en varning för ondska. I mötet med ett monster väcks rädslor, skräck, fascination, flyktmekanismer och/eller andra former av försvarsstrategier hos den utsatta människan, antingen detta möte sker i den reella världen, i den fiktiva eller inom oss i form av fantasier eller drömmar.

Mötet med ett monster i en dröm innebär alltid ett hot som kan medföra en förändring i drömmarens liv. Genom definitionen av en monstergestalt fixeras vår syn på vad som är ett acceptabelt utseende eller uppförande. Detta ”statement” kan då gälla i den enskilde individens liv men också bli en kulturbetingad del av vårt samhälle.

C.G. Jungs sätt att definiera psykiska strukturer och mental verksamhet innehåller begreppet ”Skuggan” som är både personlig och kollektiv. I varje individs omedvetna finns en skugga som kan relateras till just denna bestämda människas liv och verklighet medan den arketypiska skuggan är kulturbetingad. Utifrån Jungs synsätt utgör hela det omedvetna hos en individ som inte har differentierat och integrerat omedvetna mönster och strategier, skuggan.  Skuggan står i motsatsförhållande till en annan, av Jung definierad, psykisk realitet: ”Persona”.  Persona kompenserar skuggans karaktärsdrag genom sin anpassning till omvärldens krav och kulturmönster. Genom den idealiserade personas mask kan skuggan undertryckas så till den milda grad att konflikten mellan persona och skugga ger upphov till en depression.  Om vi identifierar oss med vår persona, t.e.x.  rollen som intellektuell eller som mor, förloras levande, instinktiva och spontana uttryck för vår personlighet som kanske riskerar att uppfattas som oanständiga  eller vara tecken på oansvarighet.

_DSC8754 - Kopia©JH

I ett bildterapeutiskt sammanhang reagerade en klient kraftigt på en annan klients bild. Under processanalysen (Bildterapi enligt Almametoden, Solrosens förlag 2002) brast hennes persona när hon ”såg” ett par boxhandskar i den andres bild. Hennes ansikte förändrades till en utslagen blomma och hon skrattade högt och hjärtligt samtidigt som hon med kroppen visade hur hon boxades. I hennes nästa målning framkom bilden av ett svart monster som visade ”andra kinden till” och med stora kliv och ett brett leende steg in från ett ljust ”utanför” till klientens vardagsrum.

Att bli medveten om sitt eget inre monster, sin skugga, innebär alltid en moralisk konfrontation med persona, som gör allt för att vara de inlärda kulturkoderna till lags. Att medvetandegöra och befatta sig med skuggans egenskaper är en del av det bildterapeutiska arbetet för att få möjlighet till ett vitalare, spontanare och rikare liv. Den ständigt återkommande instruktionen från bildterapeuten i det bildterapeutiska arbetsrummet enligt almametoden är: ”följ dina impulser”.  Detta förhållningssätt utgår från en medvetenhet om rummets gränssättning, se ”Om gränser och möten i det bildterapeutiska arbetet”, artikel, Bildterapi 1982:2. Likväl som skuggan kan innehålla instinktiva, infantila fantasier och behov eller önskningar kan den undertrycka utvecklingsmöjligheter och positiva karaktärsdrag. Så länge som skuggan projiceras kan den emellertid inte medvetandegöras.

Skuggan som arketyp tillhör det kollektivt omedvetna och utgör en civilisations kulturella baksida och är svår att medvetandegöra eftersom det kan handla om förändrade moraliska och etiska ställningstaganden för en hel nation eller del av världen. Den arketyp, den mytiska gestalten Votan, som enligt Jung var i rörelse inför 2:a världskriget och som personifierades av Hitler var omedveten, annars hade detta världskrig kunnat förhindras. Den arketypiska skuggan växer genom människors omedvetenhet, av den anledningen är det viktigt att varje enskild individ bär sin del av den kollektiva skuggan, vår civilisations kors, för att förhindra destruktiva handlingsmönster både personliga och kollektiva.

©JANET HAAPAR

Text och Foto

Annonser
Det här inlägget postades i Bildterapi och Psykoterapi och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s