I Ano Vathi har apelsinerna fått sin orange färg och är plockfärdiga, citronerna skiftar från grönt till gult. De alizarincrimsonfärgade granatäpplena, ack så vackra, hänger tunga och sprickfärdiga på sirliga grenar.
Under korkekar som det växer valnötter på, ligger avlånga nedfallna frukter inbäddade i ett vitt skumgummitäcke med tunt grönt skal. Under andra korkeksträd, olivkorkekarna, breda som kyrktorn, ligger stora skynken av tjock dimmig plast placerade. På grenarna hänger miljoner små mörkt lilablå oliver. Det är skördetid. Under träden sitter hundar och vaktar. I korta kedjor hänger de mot mig när jag flanerar förbi. Skäller uppfordrande så att jag måste gå fram till dem och be dem vara tysta och sitta ner som snälla hundar för att låta mig fotografera dem. Det är som att grekerna inte inser att hundar har själar. De hundar som jag mött fängslade vid träd är inga vakthundar, det enda de tigger om är en stunds uppmärksamhet och lite kli bakom örat. Alla dessa Ferdinandhundar! Man borde kanske gå en korkeksrunda i fullmånens sken beväpnad med plåtsax och klippa loss dem!
©JANET HAAPAR
Text och Foto
almablogg 