Jul på Baskemölla

Idag vilar dimman vällinggrå över havet och den upplösta horisonten. Regnet suddar ut sikten av trädens kronor. Musik från en flock vita svanar när de lyfter de kraftiga vingarna från hamnens vatten och försvinner in i det för ögat onåbara.  Nio vingpar av vitt mot tusen nyanser grått. Regndroppars stelnade rörelser mot fönsterrutan. Inne i kakekugnen sprakar elden.

I går var månen i nedan och jag tog med ficklampan för att gå ut i decembermörkret. Vandrade längs havets strandlinning. Luften var ren och klar, saltsmak, nästan ingen vind. Mörkret omslöt mig när jag stannade och såg upp mot stjärnhimlen. Där stod jag intill svartgröna vresrosor, strandråg och höstmörka konturer av rölleka och harris och såg in i evigheten.  De gångna dagarnas regnmoln hade dragit förbi och öppnat för det gnistrande djupet. Tvillingarnas stjärnbild, polstjärnan, stora björn och vintergatans silverstänk där Jubmel, Himlarenen, färdas i jultid. Och själv kände jag mig som en liten, levande prick mitt i allt detta. I gårkväll överträffade verkligheten alla myter och sagor!

©JANET HAAPAR

 

Det här inlägget postades i Österlen, Baskemölla och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s