Essäer om Gustav Mahlers symfonier

ametyste_pergola stol_5008_lb duchesse_de_montecrop_5016_lb jolande_narbild_lb

Kanske har jag undvikit musik av Gustav Mahler, 1860-1911, av den anledningen att jag uppfattar att han var alltför dominerande i sitt förhållande till Alma f. Schindler med vilken han gifte sig efter endast några månaders bekantskap i början av 1902. Almas eget konstnärskap fick stå åt sidan för den store kompositörens, eller skaparen av musik, som Mahler föredrog att uttrycka det. Att komponera var för Mahler en passiv handling medan begreppet skapa gav uttryck för det liderliga konstnärskap som skapande av ny musik innebär.

När nu Carl-Johan Malmberg kommit ut med en samling essäer om Mahlers symfonier, på Ellerströms förlag, ser jag det som en förevändning att lyssna mera koncentrerat på Mahlers verk. Boken har den lockande titeln: ”Nattens fågel och den nya dagen”. Den är den första bok om Mahler som skrivits på svenska, vilket är ganska anmärkningsvärt.

Redan i inledningen av boken väcks min nyfikenhet då Mahlers symfonier jämförs med Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt” som jag läst delar av och Richard Wagners operatetralogi ”Nibelungens ring” som jag sett på operan i Århus, Danmark, och delar av som filmatiserade Methoperaföreställningar från premiärer i New York.

Jag börjar med att lyssna på en av de symfonier som jag har i musikhyllan: Symfoni nr 4 vilken har underrubriken ”Skrattet”.  Malmberg beskriver symfonin som Mahlers innerligaste, en leende musik som erinrar om barndomens positiva upplevelser. Den tolkningen stämmer för mig. Det är smekande musik, musik full av ömhet och glädje. ”Skrattande” musik, som Malmberg uttrycker det.  Sången i 4an har Mahler komponerat till en bayersk folkvisa, den lyfter hela symfonin, får den att sväva.

Carl-Johan Malmberg har verkligen gjort en musikalisk insats när han poetiskt och intressant tolkat Mahlers 10 symfonier. Mellan 8an och 9an kommer analys av ett verk: ”Das Lied von der Erde” vilken är en kombination av sångcykel och symfoni. Det 12:e verket ”Das klagende Lied”, med underrubrik ”Musiken som sanning”, är ett verk av en 20-årig Mahler, som själv benämnde verket för sitt opus 1.

©JANET HAAPAR

Text och Foto, Almagårdens rosor, pergolan och rosenträdgården

Det här inlägget postades i Konst, Litteratur och Skrivande, Musik, Opera och Teater och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s