Filmen Timbuktu

Jag har sett filmen Timbuktu som blev belönad med Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes 2014. Regissör är Abderrahmane Sissako. Filmen bygger på spänning mellan ortsbefolkning och ockupanter som vill införa sharialagar i området. Dessa lagar var genomgående helt emot lokalbefolkningens egna önskemål. Ett ungt par stenades till döds efter att först blivit nergrävda i sand. Endast deras huvuden var synliga när de slogs ihjäl. Andra utsattes för piskstraff för att ha vägrat bära svarta handskar eller musicerat på kvällen. De här lagarna framstår som helt absurda. Kvinnan som piskades var fiskhandlare och ansåg att hon behövde ha sina händer oskyddade för att kunna arbeta. Filmen fokuserade på en familj med en flicka och en fosterson. Pojken var kofösare och lät en ko riva sönder en fiskares nät, varpå kon dödades av fiskaren och filmens händelseförlopp rullades upp. Allt var så otroligt tragiskt. Upplevelsen av detta drama förstärks av att filmen bygger på dokumentära händelser.

Filmen var från början till slut en stark estetisk upplevelse. Tagningarna varierade mellan distanserade naturskildringar och känsloladdade närbilder. Stämningar, färger, ökensand, arkitektur och människor, allt var så vackert. Denna sammanflätade dans av smärta och skönhet är anledning till att jag kan se filmen en gång till.

©JANET HAAPAR

Det här inlägget postades i Film, Konst och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s