Tankar utifrån Greklandskrisen

_DSC7780 - webfoto:Aegina 2015, The Holy Trinity

Läget är allvarligt i Grekland – och i Europa. Rapportering från helgens förhandlingar i Bryssel har varit alltför knapphändiga i svensk massmedia, hade önskat att kunna följa debatterna mer ingående så att jag vet vad som sägs, SVT nyheter på webben gav inte tillräckligt med information. Och nu skall vi vänta ytterligare tid, till den 15 juli. Vi är helt enkelt mitt uppe i en ekonomiskt-politisk process som är unik för Europa alltsedan det bildades.

Kanske jag inte borde skriva om detta på min blogg eftersom jag dels röstade nej i valet om Sverige skulle ingå i den Europeiska/politiska alliansen, dels anser att vi skall hålla oss undan den europeiska monetära unionen. Jag upplevde Sverige, före inträdet i EU, som ett tryggt land att leva i med förhållandevis neutrala utrikespolitiska ställningstaganden, och det är så jag vill ha det i Sverige. Men jag måste begripa, därför försöker jag att formulera min uppfattning om vad som sker i EU parlamentet i relation till ett av dess medlemsländer: Grekland.

Jag har vistats mycket i Grekland, mer än i något annat land än Sverige och har starka emotionella band till landet, min extrapappa, Leonidas Kallijannis, R.I.P., var grek, eller snarare kretensare. Hur skulle han velat ha det? frågar jag mig.

Att inte alla greker vill stanna kvar i den Europeiska gemenskapen anser jag mig veta utifrån samtal med folk i allmänhet, tänker på ett uttalande av den grekiske författaren Petros Markaris som i en intervju i Suddeutsche Zeitung lär ha fällt följande kommentar angående grekernas inträde i EU: ”Vi greker blev övertygade européer när Bryssels pengakällor började porla för oss.” Ja, Europas ekonomi har gjort mycket gott i Grekland, av den anledningen vill förmodligen majoriteten av grekiska folket stanna kvar i unionen, alltså så länge som det innebär ekonomisk vinst för grekerna.

Men hur är det med tillhörigheten till euron, vill man verkligen stanna i det monetära samarbetet? Politiskt/ekonomiskt är det tveklöst ja. Men känslomässigt är jag tveksam. Den grekiska stoltheten, folksjälen, folkets spontana röst och stora kärlek till sitt land talar till viss del emot. I Europa strävar man efter att få en europeisk identitet. I Grekland är, och troligtvis förblir, man grek. Detta har, anser jag, delvis med den religiösa tillhörigheten att göra. Man är ortodoxa greker och detta har man fått i sig med modersmjölken. Och varje svensk som har befunnit sig på en grek-ortodox gudstjänst eller besökt något av de många kloster som finns på fastland och på öar, vet att detta faktum gör något med människan, något som bara Gud vet. Och de politiska banden till kyrkan är annorlunda än de svenska. Politik och religion är som två ben på en människas kropp i Grekland. Det ena är förutsättningen för att det andra skall kunna röra sig, för att människan skall förbli människa. Grekland har fortfarande kloster, som trots medlemskap i EU, inte kan/får besökas av kvinnor och det religiösa sätet finns i Istanbul. Skillnaderna är bråddjupa mellan grekiska och svenska förhållanden på dessa punkter och denna sida av den grekiska mentaliteten måste man kalkylera med i vad som försiggår just nu på den Europeiska fotbollsplanen, där Grekland med god draghjälp av Frankrike och delvis Italien, spelar på ena sidan, men där flera medlemsländer har olika spelare på båda planhalvorna.

Är det så katastrofalt om Grekland gör ett utträde ur Europas monetära gemenskap? För vem? Europa tappar givetvis prestige och i dagens SvD läser jag att Tysklands Merkel hamnar i historieböckerna som den som förorsakade eurons sönderfall om hon avvisar Grekland från eurosamarbetet. Frankrikes Hollande menar att om detta sker ställs frågan på sin spets om vad Europa egentligen är.

Europa består av 28 delstater. Av dessa är 19 med i eurosamarbetet. Nio, bland dem Sverige, Danmark och Storbritannien, står utanför Europas ekonomiska gemenskap, men vi är bundna till den med särskilda villkor genom vårt medlemskap i EU. I år har Litauen fått euro som betalmedel, förra året Lettland. Slovakien och Estland anslöt sig så sent som 2009 och 2011. Av Europas medlemsländer är flera fattigare än Grekland. Många familjer från Rumänien har valt att tigga på gator och torg i Sverige. Det finns utbredda ekonomiska problem i Europa.

De åtta Nordiska länderna har en förhållandevis stabil ekonomi. Norge, Island, Färöarna och Grönland har valt att inte gå med i EU. Finland och Åland är de enda nordiska länder som både är med i EU och har bundit upp sig mot euron. Det är således lika många av de Nordiska länderna som valt att stå utanför Europa och dess ekonomiska gemenskap som de som valt att gå med och av de som valt att gå med är det endast två som har eurosamarbete.

Jag väntar med spänning på nästa drag i den europeiska matchen.

©JANET HAAPAR
Text och foto

Annonser
Det här inlägget postades i Antikens historia, Filosofi och Politik, Grekland, Historia och Mytologi, Religion och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s