Vecka med improvisationer, musik och bildterapi

_DSC0095 _DSC0150

Idag var den sista bildterapidagen. Under processanalysen av gruppens samtliga gemensamma och individuella målningar stod det klart att den här veckan har varit både levande och utvecklande. Bilderna är fyllda av relationer till kvinnor, män, barn, olika djur, både verkliga och mytologiska, olika naturlandskap med hav, jord, berg och vattendrag. Gruppen skapade under veckan en egen saga utifrån målad gruppbild, målade inspirerade av den samiska skapelseberättelsen, gjorde två trumresor, befattade sig med en av deltagarnas drömmar, de improviserade utifrån bilderna, både gruppbilder och individuella. Kroppen som bärare av kunskap om det egna livsmönstret, både dåtid, nutid och framtid, blev en viktig insikt för alla deltagare.

Dramatikern Viola Spolins begrepp POC, Point of Concentration, och användande av det i rörelseimprovisationer utifrån de målade bilderna ger möjlighet att finna den egna genuina spontaniteten som i sin tur leder till upplevelsen av att helt och fulländat utforska en given verklighet: bildens innehåll. I den situationen fungerar vi som en organisk helhet. Det är tidpunkten för upptäckt, upplevelse och kreativt uttryck. (Min översättning ur Viola Spolins Improvisation for the Theater)

Inför den tredje gruppbilden fick jag en ingivelse att ta fram min tibetanska shamantrumma, göra en trumresa till underjorden och låta deltagarna möta sina kraftdjur. Trumman håller de inre upplevelserna, ”vakendrömmarna”, imaginationerna, de inre bilderna. Trumman användes vid ytterligare ett tillfälle och varje deltagare hade då möjlighet att ställa en fråga utifrån sitt eget liv till kraftdjuret. Kraftdjuret fick i den situationen en liknande roll som oraklet i Delphi. Rollo May beskriver detta fenomen i sin bok Modet att skapa såhär: Vi kan då förutsätta att dess insikter ( oraklets eller shamanens svar, min kommentar) härrör från en kollektiv symbolprocess som omfattar både subjektiva och objektiva faktorer i ett dialektiskt förhållande till varandra.

_DSC0106 _DSC0083

Gruppdeltagarnas relationer till varandra utvecklades allt eftersom dagarna gick. De första trevande försöken till improvisationer ersattes snart av mera spontanitet och mod i närhet och samspel. Likadant gäller måleriet. En av gruppbilderna målades delvis med händerna.

Under veckan befattade vi oss också med den samiska skapelseberättelsen samt med en av deltagarnas drömmar. Den musik som jag använde mig av, förutom trumman, var shamanistisk musik, bl.a ur William Preslands Vision of the Shaman med titlar som Spirit Flight, Father Sky, Morning Star, Thunderbird, Earth Dance, Sunset och Moonwolf.

©JANET HAAPAR
text och foto

Annonser
Det här inlägget postades i Almagården, Österlen, Baskemölla, Bildterapi och Psykoterapi, Djur och Natur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s