När jag vänder hemåt är havet mörkt smaragdgrönt. Det är ljuset, tänker jag. Blåsten tar i och vågornas ljud är starkt, när de vitfransade vältrar sig in mot klipporna. Himlen är fylld av små blågrå bulliga cumulusmoln. Det är kväll och havet hinner ändra färg och bli mörkt antracitgrått innan jag sätter nyckeln i ytterdörren. Idag har jag plockat äpplen för vinterförvaring, jag har plockat björnbär till morgonyoghurten och skördat ett fullmoget, saftigt, lila fikon. Det hänger några kvar på de böjda, unga grenarna, i morgon kan jag nog plocka två.
Jag mötte Kennet med sin hund på promenaden. Han och hans hustru är på väg till Tyskland, de flyttar till barn och barnbarn. Vi har träffats under 25 år på promenaderna, vid några tillfällen hemma hos varandra, jag kommer att sakna dem. Jag tycker mig märka att det inte är ovanligt med tre stora flyttupplevelser i många vuxnas liv. Den första är när man bryter upp från det egna föräldrahemmet, det andra när barnen flyttar hemifrån, och det tredje när föräldrarna slutar arbeta och barnen har etablerat sig och bildat familj. Då flyttar föräldrarna till barnen. Jag har flera väninnor som lämnat Skåne och flyttat till Göteborg, Stockholm, Linköping. För att bosätta sig på samma ort som barnen.
Själv har jag återigen börjat fundera över om det kanske är dags att köpa en ny hund. Ingen kan ersätta Axxe-Paxe men man vet ju aldrig.
©JANET HAAPAR
text och foto
almablogg 