Crister Enanders Budapest

Foto Lotta Nylaner Jan Printz

”Mellan vårt idag, vårt igår och i förrgår är alla broar rivna” skriver pacifisten och författaren Stefan Zweig med anledning av den brist på historisk kunskap om tiden före första världskriget som han uppfattat hos den yngre generationen vuxna. Själv tänker jag att det sagda kan stämma in i flera sammanhang, inte minst på människors egna sargade personliga historier. Att riva broar handlar inte enbart om krigens vanvett utan i lika hög grad om de broar vi har måst spränga inom oss själva. Relationsbroar söndersprängda av överlevnadsdriftens bomber. Jag har läst ut Crister Enanders bok ”Dagar vid Donau” som väckte många tankar, vilket alla understrykningar och anteckningar utmed sidorna vittnar om.
I min fantasi står Crister och Dante Alighieri på var sin sida av en hög, tung preussiskt blå dörr som de båda öppnar tillsammans för att läsaren skall kunna ta sig in i de möten med författare med anknytning till Budapest som Crister presenterar i sin bok. Dantes ord ur ”Den gudomliga komedin” följer mig på resan:

Allt det du i ditt liv har hållit kärast
måste du överge, det blir den första pilen
din landsflykt skjuter från sin båge

Ett liv tillbringat på olika platser är signifikant för många av de författare som Crister får plats med att presentera mellan bokpärmarna på de 357 sidor som hans levande bok innehåller. Levande, ja, de skrivna raderna väcker hela tiden bilder i mig, det blir en verklig inre resa att gå genom de där dörrkarmarna för att blicka ut över Donaus stålgrå vatten. Låna Cristers ögon för att uppleva Budapest, dess innevånare, dess kultur och historia.

Crister förmedlar och upprepar sin kärlek till, saknad av och längtan efter stadens mångfacetterade innehåll och magiska själ: människorna, den pompösa arkitekturen, de inrökta, stämningsfulla och vackra kaféerna där konstnärssjälar tillbringade sina vakna liv, boklådorna, de charmerande hotellen, de sjabbiga källarlokalerna där lyxmiddagar serverades för en spottstyver, baden, Donaus broar och dess ömsom stilla, ömsom forsande vatten. Jag har aldrig varit i Budapest men har efter det att jag läst denna bok erövrat så många spännande, lockande och vackra sidor av staden att jag börjat längta dit. En fråga som ständigt återkom inom mig under tiden som jag läste boken var: Vilken plats är mitt Budapest? De flesta beresta människor har nog ett personligt Budapest, en plats för sin innerliga längtan, där också tiden är av vikt.

Av de många möten med författare som Crister presenterar i sin omfattande bok är det en del som jag är bekant med sedan tidigare, som Arthur Koestler, Rainer Maria Rilke, Imre Kertész, men Crister låter mig få dela hans personliga upplevelse av dem och genom boken tillkommer det nya sanningar! Flertalet av författarna blir dock helt nyvunna, spännande läserfarenheter, som Peter Nadas, Sándor Márai, Elias Canetti, Attila Bartis, Antal Szerb och Joseph Roth.

©JANET HAAPAR
bokomslagets foto: Lotta Nylander
illustration: Jan Printz

Det här inlägget postades i Litteratur och Skrivande och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s