Jag har läst Brigitte Le Treuts säregna bok ”Spiral”, Bonniers, 1999 i översättning av Suzanne Ekelöf. Jag har aldrig läst något liknande. Och även om mitt yrke som leg. psykoterapeut har gett mig många möjligheter till djupt engagerande och kärleksfulla möten med människors skuggsidor så har jag aldrig varit med om den här formen av tvångsbeteende som Brigitte beskriver. Jag satt fullkomligt fastnaglad vid boken och släppte den inte förrän allt mellan pärmarna var uppätet!
Som psykoterapeut och bildterapeut känns det verkligen så att varje möte på djupet genom en medmänniskas drömmar eller inre bilder gör att jag ser världen genom ytterligare en vinkel, jag lär mig alltid något nytt om människors inre kamp för överlevnad, kamp att låta kärleken segra i deras liv.
I Brigittes fall får jag som läsare dela en ung kvinnas vardag, där hon tillsammans med två vänner driver en restaurang i Paris. Den stora katastrofen kommer när Marie, som boken handlar om, blir förälskad. Hon utvecklar ett tvångsmässigt beteende som beskrivs i detalj och hon nedtecknar omsorgsfullt sina drömmar, vilka ibland hotar att ta över den medvetna personligheten så till den grad att hon inte vet om hon drömmer eller är vaken.
Hela händelseförloppet utvecklas till en psykologisk triller med självmordsimpulserna ständigt aktuella. Samtidigt är boken som prosapoesi, kärleksfull och detaljrik, spännande och med en stark känsla av övertygande närvaro.
Brigitte Le Treut, född 1960, är bosatt i Paris. Hennes doktorsavhandling i litteraturvetenskap handlar om poeten Eugène Guillevic.
©JANET HAAPAR
almablogg 